2011-04-07 13:40 #0 av: Lindansare

En blå fågel på en gren,
En vacker fjäril på en vacker sten.
En kärlek så rosenröd, men ack så vackert spröd.
En snara runt min sköra hals,
med mig drar du så din vals.
Med blodet rött kring anklar spröda,
Alla förhoppningar är då döda.

En förälskelse så svår och tung, Är jag gammal eller evigt ung?

...Undersökning ang texten under lite längre ner. Hur gammal känner du dig?

Den frågan om ålder (gammal/ung) ställer jag mig ofta.
Fysiskt så är jag 25 men jag har levt så intensivt hela tiden att jag skulle kunna ha erfarenhet som någon över 50. Hur gammal är jag egentligen då?

Jag känner mer igen mig i äldre vänner över 30 än i mina jämnåriga som sprallar runt på stan och lever loppan utan tankar på allt som kan hända/har hänt.
De förstår inte vad ont är. Jag klandrar dem INTE, jag hade gärna oxå jobbar och festat på helgerna istället för att sitta hemma med torgskräck.

Men en klokhet har jag fått med allt detta och många drar sig hit och fastnar i min lägenhet och ber om många råd.
De säger att de är trygga här och avgudar det jag utstrålar, så det måste ju vara någonting bra.
Rehab på psykisk nivå hos mig.. Haha..

Bildtext: Vackra ord blir Pärleregn.