10 - När ska jag gå & Vägen tillbaka

Jag hade kunnat sitta på Hinsan......

2008-04-30 15:35 #0 av: Hawknestgrove

Vill bara berätta om, vilka hemska tankar, som kan hemsöka en, när man har det som värst.

Vid ett tillfälle, när jag och mitt X var ihop och strax efter en av de många omgångarna, så flög Dj*****en i mig. Min fd var väldigt händig och var aldrig främmande för att ta itu med hantverksjobb. En kväll, så var han tvungen att gå in och fixa strömmen, trefas, alltså 380 volt i en grej ute på gården. Så han bad mig, att stänga av huvudströmmen och sätta på den, när han ropade. Visst, det gjorde jag... När jag stod där, så flög faktiskt tankarna genom mitt huvud på allvar...

 Tänk så lätt, det är ju bara att peta upp den där strömbrytaren och så är allt löst... Vid polisförhör kunde jag om jag var iskall, bara framhärda, att jag hörde ju hur han ropade och bad mig sätta på strömmen.... Han hade dött omedelbart. Handen gick faktiskt upp på strömbrytaren, men stannade i sista sekunden.

 Så långt hade han alltså drivit mig, att jag var beredd att mörda honom.

 det var  en orsak, som kom mig att fatta, att detta inte går längre......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-04-30 15:41 #1 av: AnneN

Det är skillnad mellan tanke och handling, du lyckades stoppa det vid tanken innan det blev handling och det var bra gjort av dig.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2008-04-30 16:04 #2 av: Hawknestgrove

Ja, det var en av grundstenarna, som kom mig att förstå, att för både hans och min skull, så måste jag bryta upp. Ok, han fick huset, han fick möblerna visserligen även överta de små lånen, men ändå...JAg vet ju inte, om jag hade kunnat hejda mig nästa gång

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-04 03:20 #3 av: MIRJAMI

Tyvär så är det nog en tanke som kan dyka upp hos många när man har har blivit misshandlad, men det är ju inte rätt att göra det.

Anmäl
2008-05-05 14:04 #4 av: Hawknestgrove

Ja, ta det som en varning, ni som inte känner att ni har ork att ta er ur. Risken finns att ni blir mördare i stället.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-07 12:07 #5 av: kybele

*ryser* känner igen de där med att vilja döda,hur lätt de vore.. levde med en man som misshandlade mig svårt både psykist och fysiskt... de sluta med en kväll att jag satt över han när han sov o verkligen tänkte strypa han men han hann vakna... (som tur var för han är inte värd att jag förlorat mitt liv i frihet o med mina barn) tog mig ifrån han några månader senare och har aldrig mått bättre.. och inte mina barn heller.

Anmäl
2008-05-07 14:06 #6 av: Hawknestgrove

Ja, just det där med barn är bra att du tar upp. Ta det gärna i en egen tråd! För hur många sitter inte med ungar och vågar inte gå just för deras skull? Ungar är inte dumma, de hör och ser och tar till sig.....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-12 22:02 #7 av: martdat

Vilken tur att du hejdade dig Gunilla och gick i stället.kram

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2008-05-12 22:47 #8 av: maggan47

vet precis hur det känns Gunilla, har även jag tänkt den tanken, då mitt ex, som är alkoholist, fick delerium, och behövde sjukhusvård, och jag våndades, ska jag se till att han kommer in, eller ska jag gå härifrån???? jag gick inte, utan såg till att han fick vård, för att kunna fortsätta dricka Ledsenmen sökte lägenhet, hus, vad som helst, och fick tag i mitt lilla radhus, där jag flyttade in 98, med ett lånat köksbord, 1 stol, samt lånad säng, that´s it. Vårdnadstvist om katterna blev det, då jag flyttade utan " tillstånd", enl exetGråter men han tröttna på kattlådor, och kom med dom, vilket jag visste, han hade vissa besvär med att jag övergivit honom, men vi pratar med varandra fortfarande, någon gång ibland, av någon konstig anledning, bodde ihop i 19 årFundersamkan det vara det, erfarenhet finns Maggan47

Anmäl
2008-05-12 23:03 #9 av: Hawknestgrove

Åh, Maggan, sån tur du hade med katterna! Tack för din berättelse. Du är också ett levande exempel på att det går att ta sig ur!

 MArtadt, tack för kramen! Välkommen..... 

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-12 23:50 #10 av: martdat

#8 gemensam nämnare! min förra sambo sa alldid att jag aldrig skulle få ta Baloo med mig om jag flyttade, han hota alltid med att ta kattem elr vår dotter, klart jag inte kunde lämna katten, mitt barn fattade jag ju att han aldrig kunde ta men katten hade han ju papper på att den var hans, men han följde med mig till slut, min älskling,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.