04 - Fysisk & Psykisk Misshandel

Är jag misshandlad?, Eller är jag bara överkänslig

2008-06-03 00:04 #0 av: LuckyLady

Är jag misshandlad?, Eller är jag bara överkänslig??

Det är tydligen en väldigt vanlig fråga.

Det finns två typer av misshandel Psykisk och Fysisk -Misshandel
  • Fysisk misshandel gör ont och lämnar blåmärken och andra skador.
  • Psykisk misshandel gör också ont men lämnar inga blåmärken den knäcker dig psykiskt i stället.
Oftast så följer den Fyskiska misshandeln efter Psykisk misshandel.
Men det är inte alltid så!
En del slår först och manipulerar sedan.

Hur vet DU då om du är Psykiskt misshandlad.
Först och främst magkänslan är oftast rätt.

Titta i backspegeln
Var du öppen och social innan du träffade din partner?
Är du din raka motsats idag?
Vad är det i så fall som har gjort att du har ändrat dig så drastiskt?
Tassar du på tå för att inte göra honom irriterad och arg?

Här kommer några punkter att läsa igenom.
(Punkterna är hämtade från www.psykiskmisshandel.se)
  • Ditt liv går ut på att försöka förstå vad han vill, hur du kan göra honom nöjd
  • Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
  • Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att han ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
  • Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
  • Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hans skiftande humör.
  • Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter honom behandla dig.
  • Varje försök att reda ut problem med honom lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
  • Det känns som om ni talar olika språk.
  • Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
  • Du känner dig illa till mods i hans sällskap men du älskar honom.
  • Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
  • När han är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då han behandlat dig illa.
  • Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp honom.
  • Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
  • Du är rädd för honom men får samvetskval för att du är det.
  • Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
  • Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
  • Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
  • Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
  • Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
  • Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
  • Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.

Stämde dom allt för väl in på dig??
Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner.

Så vad ska du göra?
Börja med att berätta sanningen för någon släkting eller väninna.
Ta kontakt med din lokala kvinnojour!
Dom har en stor kunskap om detta ämne och kan hjälpa dig vidare.
Du kan vara anonym när du ringer till kvinnojouren.

Stor kram och lycka till med ditt nya liv.
Kom ihåg att du är värd bättre!
/Lucky Lady

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-06-03 03:38 #1 av: Hawknestgrove

PuttaR UPP! vIKTIG LÄSNING, DETTA......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-06-03 20:42 #2 av: Lindyn

KÄnner igen mej allt för väl i ovanstående punkter. Många tycker ju att psykisk misshandel inte är riktig misshandel. . .

Anmäl
2008-06-03 23:36 #3 av: LuckyLady

Ja bara för att det inte lämnar några synliga skador.
Det är lite som med arbetsskador där man INTE har förlorat någon kroppsdel..
Det måste till en attityd förändring på många områden när det gäller Våld överhuvudtaget.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-06-04 00:08 #4 av: Hawknestgrove

Funderade i dag över en av de vackraste dikter jag vet. Den säger så mycket i detta sammanhang....

 Edith Södergrans Dagen svalnar....

Dagen svalnar...

I

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

III

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

 

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-06-10 00:21 #6 av: Hawknestgrove

JA jag puttar jag med.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-06-15 14:11 #7 av: kybele

puttar jag med..

Anmäl
2008-06-24 09:29 #8 av: Yuki

Jag med.

Anmäl
2008-08-15 00:32 #9 av: Tatsja

Synd att ingen mer skriver om detta. Psykisk misshandel brukar inte tas på allvar av omgivningen. Har själv erfarenhet. Många gånger håller den som utövar en fasad utåt och ingen tror en om man påpekar. Han som är så snäll och rar. Han älskar ju dig, det syns ju. Ibland önskade jag att jag hade blåmärken och kunna visa upp. Då kanske jag blivit trodd. Idag får jag höra att - du måste ha drömt, du verkar ju så stark. Ni var ju så lyckliga.- Även jag höll en fasad utåt. Skämdes. Sen hade jag ju hela tiden fått höra att ingen tror iaf på dig. Tycker misshandel i vilken form som helst, är straffbar.

Om han/hon är väldigt utåtriktad och har kompisar, så är det svårt att bli trodd. Personen ifråga kan konsten att manipulera och göra sig trodd. Det är ALLTID den andra det är fel på om man är ledsen. Fick ofta höra att det var jag som var gnällig, sur, otrevlig. Mina vänner vill inte ha med dig. Försökte man prata med dem så vände de sig bort. Han var ju bättre. Det kanske är så att jag är lite blyg och rädd.

Jag blev även psykad av hans vuxna dotter. Kärleken är väl blind och sen visste jag inte var jag skulle ta vägen. tack och lov löste det sig till slut. Nu lever jag själv

Du skall inte tro att du är något

Precis så börjar jantelagen

Det är precis så ni får mig att känna

Aldrig glömma det jag en gång lärt

 

Du skall inte tro att du är lika god som vi

Alltid hackas det ner på mig

An det ena än det andra

Ni vet alltid bäst ändå

 

Du skall inte tro att du är klokare än vi

Det får jag ofta höra från er båda

Jag vet att om hon fick råda

Inga 08:or världen fick skåda

 

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi

Inte så, gör som Vi alltid gjort

Gör inte som du lärt

Det går inte lika fort

 

Du skall inte tro att du är förmer än vi

Vi är bättre, vi är bönder

Ni stadsbor bara har sönder

Vi kan och vet allt bäst

 

Du skall inte tro att du duger till något

Även om vi säger bra, så menar vi dålig

Du kan ju aldrig lära det vi kan

Du är totalt värdelös och ihålig

 

Du skall inte skratta åt oss

Inte ens med oss

Vi kan skratta åt dig

Oj vad vi skakar loss

 

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig

Sitt du där i din hörna och gråt

Ingen kommer och säger förlåt

Ingen ser eller bryr sig om din gråt

 

Du skall inte tro att du kan lära oss något

Du kan aldrig lära dig det vi vet

Lovar att du alltid går bet

Det du kan, klarar en get.

 

Det är så jag känner det inför er ibland, oftast utlöst av henne, men ibland av dig. Dig som jag älskar så mycket, sårar mig så hårt ibland.

Jag känner att det är svårt att leva upp till era krav. Kanske bättre att släppa taget. Om jag bara kunde veta att mina barn och vovvar fick det bra.

Som det är nu, så går jag sakta under, orkar snart inte mer. Nu är bollen hos dig.

Jag orkar bara inte med detta längre

Minns att det är bara dig jag älskar

  

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-15 02:29 #10 av: Hawknestgrove

Ta till vana, att ta bort alla INTEN i Jantelagen. Då kan du känna att du växer!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-08-15 08:41 #11 av: Tatsja

Jag försöker det. Men orden som sved, sitter som en tagg i hjärtat. Tack och lov så har jag kommit ifrån dem och bor nu ensam. Men skärvorna är inte lätt att sätta ihop. Jag har blivit starkare med åren. Har man hela livet fått höra att man är oduglig så är det inte lätt. Mor tvingade mig lära jantelagen utantill och sen när jag träffade honom blev det som det blev. Livet går trots allt vidare. Fast det är svårt. Jag känner att jag kämpar varje dag.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-15 08:56 #12 av: [aspie]

Oj oj oj.... Jodå, alla punkter stämmer in på den man jag sist hade en relation med. Det var hemskt. Dessutom hade en sån där sjuklig svartsjuka. Han klagade på precis allt. Jag fick inte ens prata med mina arbetskamrater.

Jag fick inte ha vilka kläder som helst. En t-shirt och ett par jeans var allför oanständig klädsel. Helst skulle jag ha stora vida sjkolar som gick ner till fötterna  samt något stort skynken på överdelen som gick ända upp till halsen och dolde ALLT, hud och kurvor. Kunde lika gärna haft en burka på mig.

När vi var och handlade och sen kom hem så fick jag en så stor utskällning för att andra män hade tittat på mig i affären.

När vi var på ett möte en gång, så hade jag tittat för mycket på en ung kille???? vilket jag inte gjort, åtminstone inte i det syftet han tyckte.

Jag kan fortsätta hur länge som helst med detta. Jag gick alltid omkring och väntade på den första smällen.

Mannen jag var gift med använde sig oxå av psykisk misshandel och en dag försökte han efter en rejäl omgång stryk att strypa mig när min dotter såg på. Han hade lstängt in sig med min dotter och min hund i ett rum och sa att ingen av dom ville ha med mig att göra o.s.v. Jag försökte att tränga mig in för att få ut min dotter och hund och det ver då jag fick den första smällen och det var då han försökte döda mig.

Jag sa till honom att detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag bröt relationen omgående. Min goa fina dotter tog hand om mig och vi fick sova över hos en kompis till henne.

Han kunde aldrig inse att han gjort något fel, utan att det var jag som var orsaken till det hela. Och jag hade minsann gett honom ett rejält rivmärke på benet. Stackars lilla han.

Men inte nog med detta. Från det jag var en baby har jag fått stå ut med denna psykiska misshandel av min bror. Han misshandlade mig även fysiskt, men den psykiska misshandlen var alltid värre, den smärtan går aldrig ur själen och ger så många kroppsliga symtom/sjukdomar

Min adoptiv-pappa utövade incest på mig från det jag var en ca 7 år. var alltid tvungen att låsa amin dörr av rädsla för att "pappa" eller min "bror" skulle komma in och göra mig illa.

Det hemska är ju att jag inte känner till något annat liv, hur det egentligen ska vara. har ju levt under denna misshandel från det jag kom till min adoptivfamilj då jag var baby.

Nu har jag tagit steget att försöka nysta upp allt trassel i mitt liv, får väl se om jag kan få rätt hjälp att trassla ut detObestämd

Anmäl
2008-08-15 09:35 #13 av: Tatsja

Förstår exakt hur du känner det. Jag har varit i samma sits. Att kämpa för att överleva, det är allt vi kan. Allt vi fått lära oss att göra. Fast ibland känner man att det är lika bra att ge upp. Vi får försöka stötta varandra och ge oss styrka.

Kramiz

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-15 10:58 #14 av: [aspie]

#13 Ja, inte är det lätt alltid. Jo, jag är nog en överlevare jag oxå, trots några försök att ta mitt liv. Tror oxå att jag många gånger haft änglavakt. Vet inte hur många gånger jag på mystiska sätt klarat mig ur de mest extrema situationer.

Men det är som du säger, vi får försöka stötta varandra, vi som vet hur det är. Några andra går inte att prata med för de kan omöjligt förstå tyvärr.

Kramiz tebax

Anmäl
2008-08-15 13:42 #15 av: Tatsja

Så sant så. Men om man känner att man har vänner som förstår en, både hemma och på nätet, så går det lättare. Har märkt att jag mår lite bättre om jag får skriva av mig. Speciellt när det finns sådana som du.

Kramiz

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-15 15:23 #16 av: [aspie]

Jo, det är oxå sant. Det är riktig egenterapi att skriva här på ifokus där man möter andra människor som varit med om samma skit, de är de enda som kan förstå.

Ja du, nån nytta har ju eländet fört med sig, ha ha... Att man kan stötta andra i liknande situationer.

Ja, ibland kan jag inte annat att skratta åt skiten rent ut sagt.. ha ha ha..

Kramiz

Anmäl
2008-08-15 23:17 #17 av: Tatsja

Sen känner väl du igen detta: Hur mår du? Som vanligt. Man orkar inte tala om hur dåligt man mår och de vill egentligen inte höra det heller. Sen tror jag att om jag gick och tyckte synd om mig själv och kände efter så mår jag bara sämre. Till slut är det ingen som tycker synd om en utan bara kallar en gnällkärring. tyvärr håller man ju en fasad utåt

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-16 14:46 #18 av: [aspie]

Jo, jag känner igen det där med "Hur mår du?" ha ha ha, jag säger som det är, sen går jag, om ingen frågar mer på allvar. Jag har skrivit ut lite fakta om mina diagnoser och delar ut till de som vill, orkar inte förklara längre.

Gnällstadiet har jag kommit över. Nu är jag den stora "lustigkurren" som alla har roligt åt, och med.. ha ha ha

Det är som du säger, en mask man lagt på sig, för att överleva.

Kram

Anmäl
2008-08-16 19:14 #19 av: Tatsja

tänk om man slapp denna mask. Jag har efter 13  års dagliga smärtor iaf  lärt mig att tala om att jag HAR ont hos läkaren och inte biter ihop. Sen tog det mig 10 år att acceptera att jag varit med i en trafikolycka och inte klarar/orkar lika mycket som förr. Bra att vara efterklok

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-16 19:17 #20 av: [aspie]

Det är ju tyvärr ofta så att man lätt blir efterklokObestämd

Anmäl
2008-08-16 21:10 #21 av: Tatsja

så sant så. Men är man van att bita ihop så är det svårt att släppa

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-17 14:33 #22 av: Yuki

Man kan vara både psykiskt och fysiskt misshandlad. Synd nog...

Anmäl
2008-08-17 22:51 #23 av: chik

 

 

 

  Psykiskmisshandel är lika hemsk som fysisk o kansk lämnar större ärr i skälen än man tror..

 

                                       Animation 13.GIF

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2008-08-18 00:58 #24 av: Tatsja

Fysisk misshandel är vidrigt, fast där syns det att du är misshandlad. Vid psykisk misshandel så är det ingen som tror dig. Du har ju inga skader, ärr att visa upp. Nä det har jag inte. Kan inte plocka ut hjärtat och visa skadorna.

Ibland i fysiks misshandel så kan man ha en som vet exakt hur man ska slå utan att det syns ett endaste märke.

Hur förklarar man det då?

 

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 04:17 #25 av: FunkyShrimp

De som har vart med om bägge fysisk och psykisk misshandel tycker att det är den psykiska som är den värsta.

Och jag vet själv, det är de psykiska som tar såån tid att reparera och det är verkligen den värsta! Var deprimerad i 3 år efter ett förhållande jag hade när jag var 15...

Anmäl
2008-08-26 09:27 #26 av: Tatsja

Vet att fysisk misshandel ger psykiska besvär. Men när man inte kan visa upp för omgivningen att man är misshandlat, då blir man inte trodd. Försöker man prata med någon, så får man till svar - han som är så snäll - jag brukar svara - snäll är grisen med, likväl blir han slaktad till jul -. Nu när jag kommit därifrån så har min omgivningen äntligen förstått vad jag menar. Det jag saknar är stödet.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-28 13:25 #27 av: LuckyLady

# 26
Ja det är inte lätt..
Men Vi får sakta men säkert ändra på folks inställning.

Oftast så är ju dom som misshandlar små änglar när det kommer till sin övriga omgivning. Just för att alla ska kunna säga som du skriver..

Boven visar sig sällan innan den har dig i sitt våld.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-08-28 17:54 #28 av: Tatsja

Brukar ju vara så i ett förhållande att allt är rosenrött i början. sen börjar det sakta ändras och till slut är självförtroendet helt knäckt. Något drastigt måste hända innan man får kraften att ta sig ur. Jobbigt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-09-02 14:28 #29 av: Kerstina-61

För att kommentera rubriken på denna tråd så vill jag berätta om då vi varit på skolorna och informerat om BOJ (brottsofferjouren).
Vi frågar då om de varit med om något brott på skolan eller utanför. Nä,brukar man få till svar.

Sen då man prata lite mer och frågar om
-någon blivit kallad för något fult ord (vanligt med hora, fitta mm) -Jo, det har ju många blivit.
-Har någon blivit bestulen ngn gång? -
-Nja, det var bara en mobiltelefon! Hm....Inget brott var det ja!?    -Ingen som blivit slagen..
-Jo, men det var bara en smäll på käften..Hm..det är ok det då! ?

Jag tror det är redan så i unga år att vi inte fattar att det är både olagligt och inte alls ok att vare sig verbalt eller fyskiskt ge sig på en annan människa. Viktigt att informera i tid så både förövare och drabbade förstår att det faktiskt inte är o käven om det är av mindre slag. Om man inte markerar då så kan det lätt trappas upp och bli mer.

Kerstin

Anmäl
2008-09-02 14:32 #30 av: LuckyLady

# 29 Du har så rätt så.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-10-25 01:33 #31 av: Storfarfar

Hur kan man inte tycka psykisk misshandel är misshandel? Bara för den inte syns utanpå. Det gör den väl jättevärre? Bra att det pratas om och kommer upp, så folk fattar

Anmäl
2008-10-29 21:33 #32 av: LadyinBlack

Den kan vara utstuderat sadistisk!!!

Man kan tvivla på sitt förstånd!!!

Ingen tror en: "Han som älskar dig så mycket!!"

Man får sår i själen, som man kanske inte ens medveten om!!

Självkänslan ryker!!!

Man kan tvingas göra saker för "rädda honom"!!!!!! 

Anmäl
2008-12-14 03:38 #34 av: Kerstina-61

#33# Du säger, som skönt är, att det är din förra kille!!Hoppas du nu har en fin kille så du får känna på hur det är att leva på ett gott vis!

Kram!
Kerstin

Anmäl
2008-12-14 12:02 #35 av: David

#33. Det är aldrig någonsin tillåtet att göra sånt mot någon!!! Så självklart är du misshandlad, både fysiskt och psykiskt, så du är inte överkänslig, om du tänkte på rubriken.

Jag säger samma som Kerstina-61, jag är otroligt glad att du skrev att det är någon som du inte har kontakt med nu. Hoppas verkligen du inte behöver ha någon mer kontakt med honom heller.

Världen är full av snälla killar också, bara det att de tuffa syns bättre. Rynkar på näsan

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2008-12-14 17:03 #36 av: Hawknestgrove

Ja tur att du inte är kvar där. MEn passa dig, det är lätt att gå på samma mina igen!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-12-15 05:22 #38 av: David

#37. Gör dig av med honom illa kvickt också. Ingen någonsin förtjänar att bli behandlad så. Det finns killar där ute som vet hur man ska behandla en tjej.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2008-12-15 06:56 #39 av: [aspie]

När man råkar fastna för samma dåliga typ av kille så kan det vara lönande att få terapi för detta då det förmodligen ligger djupare än man tror. Så är det för mig, därför har jag bestämt mig för att aldrig ha en man mer i mitt liv, såvida inte min psykolog kan "bota" mig. Jag har blivit en psykopatmagnet på grund av min uppväxt och ser inte misstaget förrän det smäller tyvärr.

Anmäl
2008-12-17 21:12 #41 av: Hawknestgrove

Inte försöka. GÖR DET!!!!!!! NU!!!!!!

Vi vill inte läsa om dig i tidningen som ett brottsoffer.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-12-19 16:51 #44 av: [aspie]

Varför måste du bråka med honom? Stick bara, vare sig du bor hemma eller med honom. Vill du förklara så gör det via mail som jag tror är bäst. Sen när du skickat mailet så spärrar du honom så du slipper läsa all skit han vräker ur sig.  Byt även telefonnummer och gör dina telefonnummer hemliga Så gjorde jag med exet och har fått vara ifred (nästan). Han är visst och snokar runt där jag bor har jag fått höraRynkar på näsan

Anmäl
2009-04-02 19:06 #45 av: toveb

Alla punkter stämde in.

Märkligt vad man utsätter sig själv för,när man känner sig stark och oövervinnerlig,och hur man plötsligt finner sig själv outgrundligt djupt ner,utan hopp.

Tack och lov inte mer än lite över ett år,eller var det två-och..egentligen.. ? Någonstans slutade tiden fungera...tog flera år att bli av med hot-messen polis/sociala-anmälningarna,och rädslan för allt han var kapabel till.

Har fortfarande svårt att sova,sluta gråta,och hitta tillbaka.

Anmäl
2009-04-20 22:51 #46 av: Thefeather

För mej stämde en del punkter in.

Att jag går på tå för att inte reta upp honom, och att jag hela tiden tänker på vad jag ska säga för att det inte ska bli fel.

Jag har nu kämpat i flera år för att få i hop vårat förhållande igen, trots att han sårat mej så otroligt att jag vet ju att jag inte litar på honom. Men trots det har jag försökt.-Vi har ju en son i hop också.

Han har fått utbrott och både blivit våldsam och kallat mej många fula saker. Så fort vi har bråkat, de gånger han inte har utbrott, så har han endå försökt trycka ner mej.

Jag vet att det inte är så att han utstuderat skulle få mej att må dåligt. (Eller?).

Har också mycket funderat på om det är jag som får honom att må dåligt. Och även kännt mej dålig för att jag inte kan få honom att må bra.

Nu sista bråket så kände jag att där var verkligen stoppet. När han faktiskt kastade en liten hylla mot kattungarna, som var 6 veckor. Lyckligtvis träffade det inte. Men kan han nästan göra det, hur kort är då vägen till att slå till mej. Jag kände med livrädd. Men sonen var ju mitt upp i det. Så jag grabbade verkligen tag i honom för han lyssnade inte på mej. Jag kände att han verkligen darrade i ilskan, och tryckte mot mej. Visst då också att jag ju inte hade något att sätta emot om han verkligen skulle göra något. Men jag fick honom att gå.

Nu 2 veckor senare så har han i alla fall fattat att det är slut, och att han knappt är välkommen hit. Även om vi måste vara vänner inför sonens ögon. Han har stora bekymmer med att vara med sonen och tar inte kontakt självmant.

Jag har dock svårt att se att detta är psykisk missander. Jag är rädd och vill inte anklaga maken för det. Men inser ju att några punkter stämmer in. Och jag såg verkligen att det kunder övergått till fysisk. Jag vet då jag verkligen blivit utsatt från min uppväxt både psykisk OCH fysisk misshandel från en förälder.

Jag ska ALDRIG någonsin ge mej in i ett förhållande igen. Så känns det i alla fall nu.

Anmäl
2009-04-21 23:36 #47 av: toveb

Lycka till !  Det är inte lätt.

Det finns någonting som heter självbevarelsedrift,använd den.

 

Anmäl
2009-04-22 08:55 #48 av: Tatsja

#46 Det jag nu läst om honom och dig, stämmer faktiskt på psykisk och fysisk misshandel. Han behöver hjälp och även du. Önskar dig lycka till i livet. Sen är det så att en dag kanske du träffar honom med stort H.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-04-22 09:48 #49 av: Thefeather

#47 och #48 Tack. Fick prata med kvinojouren också. De bekräftade också det. Jag vill ju inte anklaga honom för något, för vill ju inte att han ska må dåligt. Men vet samtidigt att han är vuxen och måste ta sitt ansvar.

Jag kanske också bara behöver en bekräftelse.

Förstår nu också de som lever i ett fysikst misshandel förhållande och inte tar sej ur. Det är nog sista gången, det är så lätt man tänker. Jag vill då också ge er alla en styrkekram som har eller befinner sig i något slags förhållande där det ingår någon slags missahndel. Det behövs styrka att ta sej ut.

För mej var det en sån sak som att kattungarna, osyldiga och pyttesmå, nästan råkade bli mosade. Det väckte nog ursinne i mej för att vekligen avsluta.

Anmäl
2009-04-23 10:38 #50 av: Tatsja

Fast samtidigt kanske det är bra om du anklagar honom. Tänk så här:

Han träffar en ny kvinna som han behandlar likadant, sen kanske det slutar med svår misshandel. Då är det bättre att anklaga nu och inte ge honom en chans att fortsätta.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-04-23 13:25 #51 av: Hawknestgrove

Bra att du tog dig ur! Jag blev ju rosenrasande, när jag läste det där med katterna. Nä, en sån ska du bara radera ur ditt liv!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2012-06-30 20:10 #52 av: ceccie

När jag läste raderna om psykisk misshandel så stämmer det in på mina ex och värst av allt på min mamma.

Anmäl
2012-07-27 00:52 #53 av: Nathaliexx

Varenda punkt stämde in... Knepigt att läsa att det faktiskt finns punkter om exakt hur ja känner..Nu handlar min historia om detta o även fysisk misshandel så ja borde men ja vet inte om jag törs...

Anmäl
2012-07-28 23:35 #54 av: Sagalilla

Du törs! Om du känner att du inte har krafter som räcker hela vägen, så ta hjälp av omgivning och kvinnojour!<3

Anmäl
2012-08-12 15:00 #55 av: FunkyShrimp

#26, fysisk misshandel kan ge psykisk misshandel absolut, (vilket det alltid? gör).
Men man kan även bli misshandlad endast psykiskt. Och det är lika illa det, eller värre.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.