04 - Fysisk & Psykisk Misshandel

En historia

2008-06-21 15:03 #0 av: Allamej

Om båda är hemma lika mycket, kvinnan har en hobby som är på väg att bli lönsam. Mannen anser att hon ska satsa på denna hobby men direkt hon sätter sig ner för att göra den så ropar mannen på henne och vill att hon ska göra något för honom...

Det handlar oftast om att hon ska gå och hämta kaffe eller vatten åt honom, laga mat eller plocka fram kläder åt honom så att han kan duscha.

Kvinnan finner sig motvilligt i situationen, hon älskar ju honom trots allt...

Mannen tar över mer och mer av hennes liv från soffan där han ligger.... hon måste rapportera varje sak hon ska göra, särskilt om det inkluderar höga ljud för annars ropar han henne till sig och ger henne en utskällning om hänsyn.

Varje dag plockar hon upp sockar som är strödda över hela lägenheten, söker sin tandkrämstub som aldrig ligger på samma plats.

Mannen säger att han älskar henne men att han föraktar att hon är på väg att lyckas medans han bara går omkring hemma.. Kvinnan försöker förklara att om han hade gjort någon av de utställningarna som hon hade kämpat för att få, istället för att säga nä, det går inte och nej det skulle aldrig funka...

För att sen 2 månader senare tigga och be kvinnan om hjälp med dessa... Dock alltid med samma resultat... Och den eviga skulden på kvinnans axlan att hon aldrig gör något för honom...

 

Kvinnan visar inget utåt, men när mannen har farit till sitt andra boende, ja han har alla lämmar intakta så ett glas vatten hade han nog lyckats hämta, så somnar kvinnan... totalt och fullständigt känslomässigt körd i botten.....

Hon vet att han kommer tillbaka om någon vecka, hon börjar planera hur hon ska kunna göra något så att han inte blir arg och skyller all sitt misslyckande på henne... Hon tänker tanken att döda människor lider inte...

Men det är något som bubblar inne i kvinnan, ilska, sorg, vanmakt... allt vill ut och på samma gång. Hon är rädd att explodera... så här har det varit i över 5 år och snart kommer det att bli värre... Mannen har tänkt flytta in hos henne... bo ihop? Igen?

Så dom sitter i telefonen och pratar, han har hittat ett konstrnärsprogram som han vill ladda in i datorn så att han kan måla där. Kvinnan frågar då, men jag får väl kolla på min mejl och sånt va? Snälla? Det är ju min dator?

Jodå, du får kolla din mejl men du ska vara väldigt medveten om att jag inte kommer att vara glad när du gör det...

 

Nu, i denna sekund är det något som brister i kvinnan...

I år hade hon stått ut med sena nätter följda av tidiga mornar vid en vedeldningspanna som uttryckligen avskydde henne... hela tiden hade hon suttit och vakat över pannan så att den inte hettade över. I år hade hon fått böna och be om att få åka och köpa mjölk till sitt kaffe, bara för att se att mannen drack upp allting till maten hon lagat.

Hon hade städat huset som aldrig kunde bli rent. Handtvättat i isande kallt vatten för att mannen inte ville elda och om hon gjorde det skulle det inte bli någon tvätt gjord. Passat upp till hand och fot för mannen som aldrig visade sin uppskattning...

År tidigare hade han slutat ha sex med henne... eftersom han ansåg att om hon inte kunde leva med honom utan sex så skulle hon inte kunna leva med honom alls... han fick sina utlösningar i sockarna som han sedan strödde runt i huset och som kvinnan sen handtvättade.

Hon hade lämnat honom för att skaffa eget boende några mil ifrån honom så att hon skulle få en chans till ett liv.

Men mannen följde efter.... Hennes första lägenhet tyckte han inte om, det gjorde visserligen kvinnan men det hade inte varit hennes första val. När sedan hennes drömlägenhet blev tillgänglig för henne så flyttade hon dit istället. Mannen hade inte trott på henne när hon berättat hur den såg ut, var belägen och hur stor den var.

Mannen tyckte om kvinnans nya lägenhet, han gjorde sig mer och mer hemmastadd och även om mannen var i sitt hus så ville han inte att kvinnan flyttade på hans saker.

Och nu, vintern närmade sig och mannen har just förklarat att han kommer att flytta in till henne, skräcken kramar hennes hjärta. Allt hon har byggt upp är på väg att sopas bort, de vänner hon har lyckats skaffa sig kommer att försvinna eftersom dom inte är omtyckta av mannen.

Hennes hobby kommer att dö ut och hon, en konstnärssjäl, kommer aldrig att få måla igen eftersom mannen tydligt hade informerat henne att om hon lyckade innan han gjort det skulle han förakta henne resten av hennes liv...

Hon älskar honom, känner en gemenskap med honom, dom är lika illa däran psykiskt och ingen är mindre intelligent än den andre... men...

"Jag tror nog inte att jag älskar dig längre" 

Kommentaren bara flög iväg som om den fått ett eget liv... Antagligen så var det själens sista chans att överleva som gjorde att det tog ett sådant beslut.

KLICK! 

Telefonen lades på på andra sidan. Hon ringde upp igen för kvinnan anser att sådana här beslut kan man inte lämna utan att diskutera.

Han svarar... är skitförbannad... vräker ur sig det ena och det andra. Frågar varför hon inte vill dela sitt liv med honom längre.

Hon förklarar att hon vill ha ett liv, att hon antagligen skulle avsluta sitt om han flyttade in, att tankarna funnits där länge... Att hon inbillat sig att hon kan leva utan sex men efter 2 år insett att det inte är helt möjligt...

Detta leder till ytterligare ett KLICK! 

Kvinnan försöker få honom att förstå. Försöker säga att det kanske går över om ett tag, att känslorna kanske ändras...

 

Men hon vet att hon talar till döva öron... Det enda hon får som svar är att hon aldrig kommer att hitta något som är lika snäll, lika förstående som honom...

Hon svarar att kanske gör jag inte det men jag lever ändå mitt liv.

 

Han lade aldrig en hand på henne. Han använde istället andra, psykiska sätt att få kontrollen han var ute efter. Han var på väg att lyckas, jag har fortfarande inte hämtat mig från detta förhållande...

Jag träffade dock inte bara en utan 2 som var "precis lika bra som honom" 

Den förste visade sig dock lite tidigare... när jag inte ville ha ett förhållande med honom så var jag " sjuk och borde läggas in"

Jojo...

Den andre var/är snäll men jag får numera tokpanik om någon rör vid mig...

Så, jag lever mitt liv ensam... ger mig inte in i något mer som kan bli så här...

Sorry att det blev långt men det var 2,5 år sedan jag gjorde slut och först nu fick jag ner det utan att vilja slå sönder något...

 

 

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Anmäl
2008-06-21 15:16 #1 av: SusanneStromstedt

Men du! Så starkt av dig att lämna honom! Det var jättebra gjort tjejen *kramar om*

De förhållande jag hade var likadana. Den första var manodepressiv dessutom och den andre var alkoholist. Båda höll på att döda mig innan jag kom därifrån. Jag planerade i flera månader för att kunna ta mig därifrån med barnen. När jag så "rymde" till hemlig ort, blev min mamma och systrar hotade. Tyvärr ville inte soc hålla med om att barnen inte behövde sina fäder utan jag var tvungen att låta barnen träffa dem, fast de i inte ville. Idag är de vuxna och bestämer själv. De vill inte ha något med papporna att göra mera/ Susanne

Anmäl
2008-06-21 15:21 #2 av: Allamej

Jag har tack och lov inga barn... hade vi skaffat så hade jag aldrig sluppit iväg... Själen dog ju bara ifrån mig, jag kände hur den dog bit för bit och det är ju först nu jag kan se nyktert på situationen och faktiskt skriva ner den

 

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Anmäl
2008-06-21 17:36 #3 av: MIRJAMI

Det spelade väll ingen rol att det blev så långt det du skrev....för du skrev det så verkligt att jag kunde inte sluta läsa....

Det var modigt av dig att våga lämna han. Tänk om alla kunde ha de modet. En dag när du känner dig redo kankse du träffar en man som har respekt för dig....och som inte "slavar" med dig som denna har gjort.

Anmäl
2008-06-22 21:27 #4 av: Hawknestgrove

Grattis till dig! Inte långt alls. bra att du fick ur dig det. Kan visa, att man inte behöver bli handgripligt misshandlad av någon för att bli helt förstörd. Men välkommen tillbaka till en underbar grön planet, även om du just nu bara gläntar på dörren!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-07-09 21:38 #5 av: martdat

Bra att du är därifrån. vilken snubbe!!! 2 år utan sex ,,, jag fattar inte varför han inte ville ha sex med dig om han nu var så besatt av dig som det verkar som. inte för att han verkade va nått att samla på ändå men,,,, skumt...

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.