03 - Min Historia

Minnet kom igen :(

2008-07-11 12:10 #0 av: kybele

Vacknade i morse helt kallsvettig och tårarna bara rann.. Drömde om mitt ex inatt. Efter snart 3år utan han kommer dom åter. Sen började mina minnen från tiden med han spelas upp framför mina ögon så skriver av mig lite här för de kanske lättar lite för mig o kanske hjälpa någon annan. Detta är en av alla gånger.........

De börjar med han kommer hem efter en krogrunda med en vän,jag ligger och sover men vaknar av att han puttar på mig och säger jag ska upp och äta pizza med han svarade nyvaket o än trött att jag inte ville ha pizza då jag sover.. han gick sin väg o satte sig i köket men hörde han i dörren snabbt igen. åter igen putta han på mig o sa jag skulle gå upp.. nej orkar ju inte svarar jag.. då drar han tag i håret på mig och slänger ner mig på golvet o börjar dra mig ur rummet men släpper efter vi kommit till hans sida av sängen... res dig upp vi ska äta pizza,ja svara inte utan rulla ihop mig på golvet för jag visste detta var inte över.. han tar tag i mina öron o lyfter mig upp i dom o kastar mig på sängen.. fort tar jag armarna o försöker skydda huvudet.. men de går inte bra.. slog mig några gånger i ansiktet o blodet hamna på väggen sen gav han väl upp sina försök. reste på sig o gick ut o åt sin pizza... jag rullade över på min sida igen.. ville inte gå upp o ville inte gråta för min son låg på andra sidan väggen och hade jag gått upp så hade jag väckt han o ex skulle bli arg att jag var uppe.. efter en stund kom ex till baks till sängen o började kyssas o ville ja.. ni vet.. låg där tills han var klar.. dagen efter fick jag gå upp tidigt som bara den för att sminka mig...

Förlåt om jag skriver detta men.. måste få ur mig de som far...  

Anmäl
2008-07-13 16:05 #1 av: [aspie]

Hu så jobbigt för dig. Det är inte lätt att komma ur dessa traumatiska händelser.

Jag brukar själv vakna alldeles svettig och vettskrämd när jag drömt om mina ex eller min bror som misshandlat mig längst fysiskt och psykiskt. För inte så länge sen vaknade jag alldeles skräckslagen av hans stirrande psykopatiska blick rakt in i mina ögon. Kände också de där skräckrysningarna i nacken som när man väntar på ett slag i huvudet bakifrån.

Jag blev inte av med skräckkänslan på flera veckor.

Anmäl
2008-07-13 19:55 #2 av: martdat

helt galen! tur du inte har honom kvar!

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2008-07-14 01:40 #3 av: Hawknestgrove

Ja såna dör drömmar är vidriga. Varför vet jag inte,men mina drömmar, förr då flöt min fd och min mamma ihop i drömmen.Knepigt va?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-07-14 01:45 #4 av: MIRJAMI

Att skriva av sig kan vara ett bra sätt att bearbeta det som man har varit med om. Man måste ju göra det!! Det är ett vigtigt del i det hela. Jag lider med dig verkligen och kan förstå hur jobbigt du har det med dessa drömmar. Men DU har varit stark som har tagit dig ur de förhållandet!! Och kankse en dag kan du bli även fri från dessa drömmar.

Anmäl
2008-07-15 00:54 #5 av: kybele

tusen tack för varma ord... jag är på god väg att gå vidare men minnen lever sitt egna liv men man lär sig hantera dom bättre och bättre.. :)

Anmäl
2008-07-17 19:18 #6 av: MIRJAMI

Det är ju tyvär så, att även om man mår bättre så kommer minnen ibland upp och spökar i drömmar m.m Förstår att det inte är lätt. Hoppas att det ska ändå bli bättre med tiden. Ta hand om DIG!!!

Anmäl
2008-07-17 21:25 #7 av: Hawknestgrove

Ja det minskar...... JAg lovar

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-12-17 20:54 #8 av: Future

minnen försvinner mer och mer med tiden. Det tar tid men det blir bättre.

Jag kommer inte ihåg vissa saker och en del är starkare.

 

Önskar dig lycka!

Anmäl
2008-12-17 21:15 #9 av: Hawknestgrove

JAg hade konstiga drömmar ett tag. Mitt ex och min mamma flöt ihop i samma person i drömmarna. Men nu  efter 20 år, så är de borta båda två......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-01-04 02:50 #10 av: Mads

Jag har efter 11 år nu äntligen inte dessa mardrömma längre, men vet ju precis hur det känns och hur fruktansvärt jobbigt det kan vara. Klart du ska skriva av dig, bara ut med det. Bättre att få ut det än att behålla det inom dig.

Stora styrkekramen / Madde

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-01-06 01:40 #11 av: kybele

mads.. tar de så lång tid att slippa alla tankar o alla minnen mardrömmar?

jag har inte drömt på ett tag men sen ja vart gravid kommer de smygande mer o mer... kanske för ja inte är klar med allt utan lagt locket på?

vill vara klar med han för gott.. men.. :S

Anmäl
2009-01-06 18:15 #12 av: Hawknestgrove

JAg slipper inte min förra helt ens efteer 20 år... det undermedvetna styr man ine över. Det ploppar upp. Mindre och Mindre, men ibland så kommer det

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-01-06 19:49 #13 av: Mads

# 11 Nej Kybele, det tog inte alla 11 år att komma vidare. Jag sprang på manne som gjorde mig så fruktansvärt illa för  några år sedan när jag bodde i en annan stad. Han hade visst också flyttat dit. Vi pratade en stund och jag valde att förlåta honom och han lovade att han inte hade några tankar på att komma och avsluta det han en gång påbörjat, dvs att ta mitt liv.

Jag valde att tro honom, han mindes inte mycket av det som hände då han på den tiden var missbrukare men idag var ren och hade familj. Sedan dess har mardrömma och jobbiga tankar varit borta mer eller mindre, men det ploppade upp lite under min graviditet men är nu borta igen.

Kämpa på och hojta bara till och du behöver prata av dig !

Stor kram Madde

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-01-08 00:42 #14 av: kybele

Mads... tack för de orden. Jag skulle aldrig vilja möta min förövare.. igen.. aldrig aldrig.. nog för jag är starkare nu än då inom mig men.. nej,de skulle väcka för mycket som sover.. tror lite har att göra med min graviditet nu att alla minnen kommer åter.. var gravid med han med........... tyvärr för min dotters skull.. för han skiter i henne.. haft en tuff period då han vägra ge mig full vårdnad trotts han inte hade kontakt med henne.. bara för att sätta sig på tvären o kunna styra mitt liv.. men jag vann... har i dag ensamvårdnad.. men vad jag än tycker om han är han hennes far.. tyvärr en fruktansvärt dålig sådan. Som tur är har tösa en plast pappa sedan hon var 2 (år 4 ska fylla 5 i år.. ) som bryr sig om henne över livet själv.. har även en son.. som minns allt de som var då.. vilket kommer upp mycket även för han nu då ja är gravid.. men de är bara att försöka förklara o bita ihop för egen del...

 

Anmäl
2009-01-08 13:22 #15 av: Mads

Vad skönt att du fått ensam vårdnad !

Det är tufft när man är gravid dels för alla hormoner som spökar och ibland tar äver både kropp och sinne och sen om man kan förknippa det med något jobbigt tidigare i livet.

Din dotter har en fantastiskt mamma och vad jag förstår likaså en fantastisk plast-pappa och det är ju hur gott som helst. Jag tror inte på det där med biologi att ens biologiska föräldrar nödvändigtvis är det bästa för ett barn. Den bästa föräldern ett barn kan ha är en person som älskar barnet och sätter dess trygghet i första hand sen spelar det nog mindre roll vem personen är. Har själv en pappa till min son som inte är så engagerad, men så många andra i min familj är det så jag tror inte sonen fattas något just nu.

Stora styrkekramen skickar jag till dig idag ! / Madde

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-01-11 15:17 #16 av: liee

be inte om ursäkt för att du skriver av dej, de e bra att du gör de hjälper. . . Starkt av dej. . . Vi är många som känner med dej och vet vad du pratar om. . .

Anmäl
2009-01-11 18:03 #17 av: Hawknestgrove

Ja varfrö ber du om ursäkt? Det är just såna här saker den här sajten är till för, annars så hade den inte behövts....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-01-11 20:54 #18 av: kybele

tack så mycket... gammal vana kanske o be om ursäkt för allt man gör kanske.. jag vet inte. Men ska försöka inte säga de igen då ja kanske skriver mer.. :D stor kram till er alla där ute

Anmäl
2009-01-11 21:35 #19 av: liee

känner igen de med gammal vana att be om ursäkt. . . ja säger de hundra gånger om dagen å alla skäller på mej =) / kram

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.