06 - Sexuella Övergrepp

borde jag gjort annorlunda?

2008-08-20 18:23 #0 av: mollyt

jag har under hela mitt liv varit utsatt för sexuella övergrepp av min farfar, och under ett par tillfällen under livets gång av en av mina kusiner.

jag polisanmälda inte i något av fallen.

mina föräldrar fick inte veta någonting om min farfars relation till mig förens de sista åren som han var i livet. Då tog de hans nyckel hem till oss och sa upp kontakten, jag ville inte anmäla. nu hr jag även sagt upp kontakten med min kusin efter senaste övergreppet (förra julen) och att han försökt ta kontakt med mig efter det.

det är så jäkla svårt att veta hur man ska hantera det här. jag har alltid bortförklarat min farfar med att han ändå snart skulle ö och att det inte var någon idé (han drack väldigt mycket mot slutet) och att min kusin inte har gjort det så många gånger...

än idag funderar jag på om det har varit optimalt att hantera det som jag gjorde. någon som tycker annorlunda? :/

Anmäl
2008-08-21 22:55 #1 av: Hawknestgrove

Usch, ja din farar är väl död nu, vad jag förstår, men din kusin.....Ta inte kontakt me den. Ok, rent juridiskt, så är sexuellt umgänge ine något märkligt kusiner emellan, men nu var det ju ett övergrepp, där du inte ville vara med. Funderar du på att anmäla?För det första, går det? Men vill du inte ha mer kontakt med din kusin, så hota med att anmäla. Då lär du väl i alla fall slippa honom. Men det finns ingen ursäkt för någon av dem. En gång mot en persons vilja är en gång för mycket.

Tycker du att du behöver ventilera detta, så tycke jag du ska ta kontakt med Brottsofferjouren. De kan antagligen hjälpa dig vidare om du behöver bearbeta det. För jag tor knappast att baa för att du begraver det, såär det borta ur ditt medvetande. MEn en sak, det är inte ditt fel. Glöm aldrig det.

 

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-08-22 19:16 #2 av: gigabyte

Kläm dit den jävlen till kusin, så säger mitt spontana o arga svar ut

 

 

Anmäl
2008-08-23 18:42 #3 av: Yuki

Håller med gigabyte.

Anmäl
2008-08-24 02:13 #4 av: gigabyte

 Problemet är ju som ni vet bevisläget, är det inte anmält med en gång, så är det mycket svårt att få en fällande dom till och med att få en anmälan tillstånd är  svårt o för inte tala om allt ifrågasättande attityd´, från juridisk o anhörig håll, det är svårt att komma åt skithögarna för oss ,dom förstör för alla, dom är som svin i livets fina rosenrabatt bökar o  skitar ner ,där det skulle vara så fint ,och dom kommer undan för att vi inte vill ha med dom att göra mer ,så dom går till nästa Rabatt ,,och så forsätter det till någon råkar väldig illa ut ,då kommer hela styrka av lagens väktare farande ,, då är det försent ,Jag blir så förbanad på ren svenska ...............

Anmäl
2008-08-26 23:46 #5 av: chik

Oj, oj!!Snälla söta du! Anmäl övergrep skall man göra något åt.

Du ! säg åtminstone till någon i din omgivnig som du har förtroende för.

O du! Träffa aldrig din kusin ensam..

   Sköt om dig.Lena

                 

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2008-08-27 20:32 #6 av: Hawknestgrove

Hur mår du idag? HAr du fått hjälp?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-09-03 04:04 #7 av: David

Fy f-n alltså. Klandra absolut inte dig själv.

Rent spontant så känner jag att du skulle anmäla nu, allafall kusinen. Sedan säger mitt förnuft att det kan vara svårt att få till en fällande dom nu i efterhand, och att försvarsadvokater och en polisutredning kan dra upp många plågsamma minnen. Men å andra sidan, du har alltid rätt till en egen advokat, s.k. målsägandebiträde, och efter en rättegång kanske du har lättare att bearbeta och gå vidare?

Titta gärna på HOPPs hemsida (Riksorganisationen för sexuella övergrepp). De har också en jourmail dit du kan maila och få stöd.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-06 17:56 #8 av: AJ84

jag förstår din fråga Mollyt. och jag har ställt mig den samma... men jag förstår även varför du kanske har svårt att göra det.. men om du vill bli av med din kusin så se till att göra det... och träffa honom inte igen och måste du det aldrig ensam... det kommer bara bli jobbigare för dig själv... att behöva se den som utfört sådana handligar mot ens vilja... man orkar inte behöva träffa dem igen efter det. om du kunde anmäla honom. om du har modet till det så gör det. jag vet du kommer att klara dig ur det här. du har inte gjort något fel kom ihåg det.

Anmäl
2009-08-10 21:53 #9 av: Eija

Jag ryser vid bara tanken av det du har råkat ut för.....jag tycker absolut att du skall anmäla honom (din kusin)...för något står väldigt fel inne i hans hjärnkontor....vem vet, han kan ju ha gjort övergrepp mot andra med, eller kommer att göra....

Men jag tycker att du i första hand skall ta reda på någon som kan stå vid din sida o stötta dig, för det är vad du behöver....och i   överflöd under rättergången o förhören, för det blir självklart jobbigt sådant....

För hur det än är så skall sådana som din kusin sättas inom lås o bom....straffet kan ju inte ens mätas upp till det du har råkat ut för, men ändå så måste dom få veta att dom har gjort helt fel.....

Så snälla söta rara du, finn någon som du kan lita på och berätta o fråga om personen vill ta dig under sina vingars skydd o stötta dig ända fram till slutet....så kan du äntligen få bearbeta detta, för det är vad du behöver...som det skrevs här på en tråd, så blir du inte av med detta bara genom att gömma det.....nej, du behöver verkligen få ur dig alla känslor över det här....sorgen, rädslan, ilskan, hatet...ja, nämn allt....då förts blir du kvitt den frustation som du bär inom dig....

Vet din nära familj om detta....och hur tar dom det....för det är oxå viktigt...ni behöver verkligen tala igenom detta ordentligt.,..inte bara en snabb urhaspling....för det är nog så jobbigt för dom med, att inte ha sett eller märkt detta, och i o med det inte kunnat hindra detta....dina föräldrar kan ju känna en enorm skuld dom med, och därför skjuter ifrån sig bara för att det är så obehagligt....

Så jag tror nog att ni skulle behöva prata med en psykolog eller liknande hela familjen tillsammans och var för sig....för detta är stort och drar med sig så mycket känslor från alla inblandade indirekt o direkt....

massor av styrkekramar från mig och hoppas att du tar tag i det här och får en bra lösning av allt....

kram

Eija

Anmäl
2009-08-10 23:16 #10 av: Hawknestgrove

ja, inget är ditt fel. vad du än tänker

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-08-16 22:35 #11 av: zmulan

Hej! Föstår så väl ditt dilemma. Berättade först i år för min familj  (min mamma bröt då all kontakt med mig)  ändå slutade övergreppen för 10 år sedan. Jag har inte klarat av att berätta för att jag inte kan beskriva i ord vad som hänt. Där av har jag inte heller anmäld vad som skett. Jag kommer inte klara av att anmäla heller utan som du väntar jag på att han ska somna in och hoppas på att jag själv får lite frid då.

Förstår att människor säger "anmäl" spontant och vist önskar jag att jag kunde. Men någonstans måste vi se till oss själva oxå, orkar vi??!! Det är är mycket mycket psykiskt krävande att orka bara prata om det när man lever med det inom sig dygnet runt.

Det är bara ditt beslut om du orkar anmäla eller inte. Du ska tänka på vad som känns bäst för dig. Att du orkar mentalt om du gör det.

Var rädd om dig!

Värme

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.