Annons:
Etikett03-min-historia
Läst 4102 ggr
girlnextdoor
10/11/08, 11:45 PM

- du förtjänar inte att leva

När jag var 14 år, blev jag tillsammans med en kille som var 23. Fråga mig inte vad han såg hos mig men vad jag såg hos honom var väl en stor kille som var mycket äldre än mig & jag tyckte väl att jag var cool eller någonting. ingen aning faktist. det visade sig vara mitt största misstag någonsin iallafall..

dagarna gick, månader gick, jag fyllde 15 och vi hade det bra. han jobbade och jag gick i skolan. vi var väl kära antar jag.

jag och min syster hade köpt en hund, som för det mesta var hos mig eftersom min syster har ashbergersyndrom klarade hon inte av att gå ut med hunden lika mycket som han behövde.

jag och min "pojkvän" flyttade ihop i en etta och min hund följde med. när jag var 15 (!) ännu ett misstag.

en dag när jag kom hem ifrån skolan var han redan hemma och jag såg att han hade ett bitmärke på armen. jag frågade vad som hade hänt och han svarade att "din jävla hund bara attackerade mig"

helvete heller, min hund har aldrig gjort någon illa. han älskar allt och alla och skulle inte ens tänka sig att göra illa en katt!

- å jag slog till honom, med hansken.

sa han och hånlog åt mig.

jag visste inte vad jag skulle säga så jag tog med min hund ut, och gick hem till mamma.

flera nätter slog han min hund, hårt, han tog honom i nackskinnet och slängde in honom i väggen, ner i golvet hur hårt som helst.

en dag var det nog och jag sa till honom.

han var lugn ett tag och började sedan ge sig på mig.

det är ett par saker jag minns varje detalj, varje ord, varje sekund, och all den smärta och ilska som flög genom kroppen och som gör det än idag.

han hade en pistol hemma, jag hade nog inte plockat upp på golvet den dagen då jag hade bråttom till skolan, så jag kom hem och blev intryckt i garderoben men hans hand över min hals och hans andra hand i pistolen mot mitt huvud. jag bad honom ta bort den men han gjorde det inte, han bara skrattade.

jag vet faktist inte än idag om det var kulor i den eller inte.

varje natt sprang jag hem till mamma och grät floder, "vi har bråkat" sa jag bara och gick in och la mig i soffan och sov.

sen fick jag skit dagen efter att jag "gick mitt i natten utan att han visste varför"

både psykiskt och fysiskt misshandlade han mig i ungefär 7 månader av det 1½ året vi var tillsammans.

jag vågade ta steget att ringa honom och göra slut en dag när han var på jobbet och jag var hemma för att jag hade hoppat av första året på gymnasiet =/

jag träffade en kille som jag hade sex med ett par gånger, sen fick så klart "han" reda på det.

båda hade varit ute och festat en kväll och vi träffade på varandra ett kvarter hemifrån honom.. han bad mig följa med så vi kunde prata som "vuxna" människor .

dum som jag är gick jag på det.

han slängde in mig i badrummet, skrek på mig att jag varit otrogen, tog en flaska i handen och slog sönder den emot handfatet.

"du förtjänar inte att leva" skrek han. flera gånger.

han gav mig ett rakblad och sa "skär dig, annars gör jag det åt dig, du förtjänar inte att leva!"

jag var rädd, har aldrig varit så rädd. jag tog rakbladet och gjorde som han sa, hela golvet var täkt utav blod. jag grät. han skratta.

för första gången i mitt liv så tog jag mig egenom hans hårda grepp, jag tog mina skor i handen och sprang ut.

jag ringde mamma, "blod, blod" hade jag skrikit jag minns själv inte den stunden för chocken.

efter en stund kom en kompis och hämtade mig och jag fick sova hemma hos honom. jag berättade aldrig vad som hade hänt utan mina tårar sa nog mycket.

….

jag vågade heller inte polisanmäla honom. jag bytte nummer, fick gå hos psykolog och fick massa kärlek utav min familj och närmsta vänner.

än idag är det jobbigt, jag hasvårt att lita på folk, speciellt killar.

jag är glad över att jag lämnade den där idioten. allt HAN förtjänar är ett skott i huvudet, jag hoppas inte att någon mera ska få utsättas så som jag har fått göra utav honom.

tack för att jag fick skriva av mig.

/em

Annons:
MIRJAMI
10/12/08, 2:28 AM
#1

Tack att du delade med dig om din historia!! Du var stark som kunde göra slut med han och börja ett nytt liv. Det tar tid innan man vågar lita igen, men kanske en dag möter du en man/kille som du kan lita på! Önskar dig lycka till i framtiden!

Hawknestgrove
10/12/08, 2:20 PM
#2

JA jag med. Att såna människor som han förtjänar att leva, är ett under. Hoppas han blir straffad rejält när han får möta sin skapare.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

AnneN
10/12/08, 3:17 PM
#3

Tack för att du ville dela med dig av din berättelse för oss. Verkligen starkt av dig att berätta om vad du upplevt och starkt av dig att lämna han! Du förtjänar något mycket bättre än så.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Nicka
10/17/08, 3:43 PM
#4

Så fruktansvärt ! Förstår att Du har svårt att lita på killar. Men, alla är inte lika som HAN, som stor tur är.. Usch, han är ett riktigt äckel..

Skönt att Du fått hjälp av Dina närmaste.

Önskar Dig, all Lycka Till i Livet, trots det är kämpigt.

Massa KramarFlört

Hawknestgrove
10/17/08, 7:18 PM
#5

Ja hör av dig mera!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

girlnextdoor
2/20/09, 4:52 PM
#6

oj det var länge sen jag var inne här och kollade.

tack för era svar, ska försöka vara mera aktiv!

//Em

Annons:
Hawknestgrove
2/23/09, 1:01 AM
#7

JA vi är alltid måna om dem som skriver här. Vi vill så gärna, att det ska gå bra!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Kerstina-61
2/23/09, 2:14 AM
#8

Precis som Gunilla skriver så vill man ju så gärna att det har ordnat sig för dig/ er andra!

Stor kram!

Kerstin

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Hawknestgrove
2/23/09, 10:58 AM
#9

Ja det sista vi vill se, är er som tidningsrubriker…….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

chik
2/24/09, 7:39 PM
#10

Det var starkt..Jag tackar för att jag fick läsa.

O jag hoppas att du har ett bra liv nu,

Lena.P är jag i verkliga livet.

Mads
2/27/09, 8:00 PM
#11

Tack för att du delar med dig.

Men försök inte att dömma alla efter honom, även om det är jättesvårt. Jag blev mycket illa misshandlad (målet var att döda mig) och våldtagen för 11 år sedan. Sedan dess har jag haft 2 långa underbara förhållanden med fina män. Okej,den senaste lämnade mig men han misshandlade inte. Nu har jag dessutom barn vilket jag aldrig trodde jag skulle våga med tanke på mina tidigare erferenheter och extrema gynekologskräck.

Ljuset finns och kommer, om man vågar tro.

Stor kram/ Madde

Amor Vincit Omnia

[Wera]
2/27/09, 10:32 PM
#12

Han förtjänar inte dig! Du förtjänar någon bättre! Usch på sånna människor :o förstår inte hur de tänker! Hota och slå en, fegt tycker jag att ljuga så där också, att prata som vuxna och så gör han inte det. Skrikandes

Och att han ska göra så mot någon annans hund!? Vad har hunden gjort han?

girlnextdoor
3/2/09, 10:37 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#13

TACK för att ni skriver.

Jag bor nu tillsammans med min nya pojkvän och våra två katter :)

Jag har panikångest och kämpar på med den. Men mår mycket bättre nu tack vare alla som stöttat och en underbar pojkvän.

På Torsdag ska jag försöka sluta med min medicin mot ångesten då vi misstänker att jag är gravid :)

Ta hand om er!!!

Stora kramar från Katrineholm

Annons:
Kerstina-61
3/3/09, 2:35 AM
#14

Härligt att höra du mår bättre och
STORT LYCKA TILL med ditt nya liv!

Kramar!^
Kerstin

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Hawknestgrove
3/3/09, 6:44 PM
#15

JA lycka till! Så fina kissar!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

mamelie
4/2/11, 11:01 PM
#16

Nu var det flera år sedan jag var inne här. Jag bara kom att tänka på att jag hade skrivit på denna sida och letade upp mitt inlägg. 
Är det några som är kvar?

Jag lever fortfarande i Katrineholm, har en dotter på 5 månader och en extrason på 3 år. Världens underbaraste sambo & är glad över livet idag!

//girlnextdoor.

Lindansare
4/3/11, 11:33 AM
#17

Jag är ny Medarbetare och skribent med horribla erfarenheter här så jag är inte "kvar", men jag finns här nu.

Vad underbart att läsa att du har det bra och är glad, girlnextdoor!

Det är faktikst väldigt kul att läsa om att någon som farit illa (inte läst allt, men jag antar det är så? ursäkta annars) vänt på livet och skapat ett positivt nätverk kring sig och mår bättre!

Jag mår bättre än för ett år sedan, men just nu är det svacka igen, så tar det dagvis. =)

Värme och styrka till alla ni i tråden som skrev för så längesedan. Vore kul som #16 skriver med en update?

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

NyhamnsTeddy
7/11/11, 8:45 PM
#18

förlåt att jag frågar men vad hände med hunden?

Hawknestgrove
7/12/11, 12:17 PM
#19

Ja, hur gick det med den arma vovven?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

mamelie
8/27/13, 8:13 PM
#20

Oj vad länge sen jag var här. Men jag kikar in med "jämna mellanrum" - dottern är nu snart 3 år, bonussonen är 6 år och jag lever fortfarande med samma man som sist jag skrev. 

vi bor i ett hus på landet och ska snart få kissebebisar.

ni som undrar över hunden, så är det en väldigt lång historia, han lever inte idag men levde lyckligt resten av sitt liv tillsammans med mig.

//fd girlnextdoor.

Annons:
Upp till toppen
Annons: