03 - Min Historia

i ett annat liv

2009-07-07 02:26 #0 av: Bromelia

Hej jag vet inte om min historia passar in i misshandel ifocus men jag hoppas det annars kan jag kanske bli hänvisad rätt av någon vänlig själ.

När jag var 14 år förändrades mitt liv på ett ögonblick. jag hade varit hemma sent hos en vän. mina föräldrar lät mig aldrig vara ute sent på natten men jag hade lyckats ljuga ihop en historia så att jag skulle ha möjlighet att gå hem till min kompis och gå på min allra första fest. hela kvällen hade varit underbart roligt och jag ville egentligen aldrig att kvällen skulle ta slut. men det gjorde den, jag hade inte druckit något annat än vanlig coca cola eftersom jag var lite nervös för att gå hem själv så vågade jag inte dricka något starkare. hur som helst klockan var väl runt 01 på natten när jag började min vandring hem till lägenheten jag skulle sova i när jag kommit ungefär halvägs var jag tvungen att gå igenom en dunge och då hörde jag att någon gick bakom mig, jag ökade mina steg och tittade på personen bakom mig mer och mer. rätt vad det var kännde jag någon framför mig som tog tag i mina armar och slängde in mig i ett buskage, livrädd hade jag ändå en hoppfull tanke att människan som gått bakom mig hade sett vad som hände och hjälpa mig. personen bakom mig hade sett vad som hände men hade inga planer på att hjälpa mig eftersom den personen hade lurat in mig i en "fälla". den natten blev jag våldtagen av 2 män. efter att de var klara och lämnat mig minns jag ingenting vet bara att jag på något sätt tog mig hem till lägenheten och satte mig i duschen resten av natten. det känndes som en mardröm, det känndes inte verkligt.... det tog 1 år innan jag överhuvudtaget berättade det för någon fick efter det kontakt med bup där jag inte fick särskilt mycket hjälp delvis för att jag själv inte ville prata om det utan ville bara glömma och gå vidare med mitt liv. efter bup fick jag kontakt med olika psykiatriker varav personkemin inte stämde med någon av dem så jag knep som en mussla. vid detta laget hade jag i princip slutat att sova, sov ungefär 22-24 timmar i veckan men jag hade en helt underbar klassföreståndare som hjälpte mig igenom skolgången. tillslut började jag att dricka för att få sova. detta hände allt oftare. sedan upptäckte jag hur mycket lättare allt var med lite alkohol i kroppen... började ragga upp killar på krogen för att gå hem och ha sex med men alltid när vi hamnade i sängen kännde jag att jag egentligen inte ville att han tog på mig. men jag kände att jag hade ingen rätt att säga nej utan jag skulle vara tacksam för att någon ville ta på mig och visa känslor för mig även om det bara var på ett sexuellt plan. detta fortsatte i ett antal år ända tills jag träffade min sambo. när jag träffade honom slutade jag att dricka (festar fortfarande men det händer kanske 4 ggr om året) jag fortsatte dock att tro att sex var en bekräftelse på att jag var älskad, ända tills han sa att han vägrade ha sex med mig tills jag förstod att han älskade mig utan sex. han var den första som "älskade med mig" jag grät under hela akten för att jag kännde mig verkligen älskad på riktigt, jag var värd något mer.

Idag mår jag relativt bra. jag har fortfarande psykiska upp och nedgångar. har varit väldigt uppåt i ett par år men nu den senaste tiden har det gått nedåt av olika anledningar. funderar även på att uppsöka psykiatrin igen men jag drar mig ändå för det pga de tidigare psykiatriker jag träffat... det här är iallafall jag.

Anmäl
2009-07-07 02:30 #1 av: Bromelia

Kan lägga till oxå att jag tänker väldigt väldigt sällan på allt som hänt, har fortfarande mardrömmar men de kommer så fruktansvärt sällan så det är svårt att tro att de är sanna. Därav rubriken det känns som att det hänt i ett annat liv.

Anmäl
2009-07-07 22:31 #2 av: Hawknestgrove

JA det är ditt sätt att skjuta bort det. Hoppas bara att det inte sätter käppar i hjulet för dig att ha ett normalt fint förhållande. För då måste du söka hjälp igen....mera.....Lova det.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-07-07 22:35 #3 av: Bromelia

jag lovar... har mått ganska dåligt den senaste tiden pga många olika saker så jag går i valet och kvalet att försöka ta det steget igen... men jag känner att jag har lite andra saker att reda ut först innan jag kan anta en sån "utmaning"...

Anmäl
2009-07-12 13:00 #4 av: Hawknestgrove

Ja ha inte bråttom, det vinner du inte något på.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-07-21 17:34 #5 av: Eija

#3....Tänk oxå på att du har rätt att byta psykolog om det inte stämmer med personkemin....när du har tagit steget att möta en psykolog igen....

Jag har råkat ut för precis samma som dig när det gällde psykolog/kurator....efter min sambos dödsolycka, så tjatades det väldigt att jag skulle uppsöka en kurator, för mig o min dotters skull...hon var 6 år då....

Så till slut så gick jag.....har aldrig prata men någon under hela mitt liv förut.....så, där möter jag denna kurator...som börja fråga om jag tog några piller....till att sova på eller nervlugnande......

Jag sa som det var, att det skulle aldrig fallla mig in att göra det....för jag har en liten dotter som behöver mig när som helst under dygnet om det krisar för henne.....hon var mitt liv nu, och inget fick hända henne.....

Då gick han vidare och fråga om jag hade berättat för dottern....och återigen så hade jag ju gjort det med....det var nämligen så att min dotter fråga...och jag svara så sanningsenligt som det gick.....för jag är av den sorten att man skall inte ljuga, för någon gång måste ju sanningen fram, och då är det lika bra på en gång....hon fråga i etapper, och jag svara....det var precis som att hon tog det pö om pö, så mycket som hon orka veta....min lilla ängel, så klok hon var redan då......

Till slut så återkom han ingen med att säga att jag skulle inte ta några tabletter för då sköt jag bara det framför mig....så jag fick säga åt honom igen att jag tog ju inga tabletter....då blev han nästan sur....

Så mitt beslut blev att jag tyckte att vi hade inget att säga varandra....för mig var han bara en påläst person med höga betyg, men inte det minsta logik...jag följde ju inte hans bok som  han hade läst.....aja...

Så det var enda gången som jag tog kontakt med någon inom den branschen....nä jag tror att jag har varit min egen psykolog i alla lägen men jobbigt har det varit självklart.....och jag sörjer att jag inte fick träffa någon vettig...och kanske skulle ha begärt någon annan tills det stämde mellan oss....

Så ge inte upp om du skulle möta på fel igen....

Och jag måste säga att du verkar vara en enormt stark tjej, som har genomgått allt detta....många medsystrar till dig tror ju att man måste ha sex för att bli omtyckt.....så tragiskt....

Har ju själv varit sådan...och har därför inte kunnat prata om sex och om hur jag ville ha det....då blev jag äcklad direkt när killen min fråga...och då var det kört....och det som skall vara det finaste som två älskande har med varandra....

Vad dessa våldtäcktsmän förstör för så många tjejer....och om det blir en rättegång så blir ju tjejen våldtagen om o om igen....det anser jag iallafall....dessa närgångna frågor som skall upprepas och analyseras om man är lögnare med....nä va hemskt....

Stå på dig tjejen och gör det du ska, för du skall absolut inte gå o må dåligt....och vilken tur att du har funnit en sån fin kille...det är du värd många ggr om...

kram/Eija

Anmäl
2009-07-21 18:46 #6 av: Bromelia

Tack eija för alla fina ord

Kram Bromelia

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.