07 - Misshandel i samkönade relationer

Social Fobi, Rädsla att gå ut

2009-08-06 00:56 #0 av: snobben85

Hej.

Homosexuell kille på 24 år som levde ihop med en kille i 3,5 år som både fysiskt och psykiskt misshandlade mig. Innan detta var jag en stark open minded kille som hade jätte lätt med människor och jobb. Idag 1,5 år efter att vi gått isär så är jag fortfarande trasig som människa. Social fobi som gör mig illamående och helt skakig samt svim färdig.

Nya människor runt omkring mig tycker illa om mig för att jag är så tyst och inte hänger med, har fått höra att jag är arrogant för att jag inte hänger med i konversationerna. På grund av att jag blir så nervös och svettig och skakig så tror folk att jag har druckit och folk har påpekat det ett flertalet gånger.

Jag kan inte rå för det men jag får panik av andra människor. Nu sitter jag helst hemma själv och ser på tv, har kontaktat psyket igen och ska få en tid förhoppningsvis om 3 - 4 veckor. Har börjat ett nytt jobb idag också så jag hoppas på att det ska hjälpa. Mitt liv är så sjukt, jag var så starkt och frammåt innan, sen lät jag mig nedvärderas på så många olika sätt.

Jag kunde bli släpad i håret till kylskåpet där jag sedan fick mat mjölk etc hällt över mig, med sparkar och slag. Jag kunde inte gå ut för han var så sjukt svartsjuk, på tunnelbanan om någon tittade på mig så fick jag skit för det på kvällen sen hemma. Jag har alltid varit mån om mitt utseende och har alltid haft människor runt omkring mig som sagt att jag ser bra ut, och detta störde mitt X till den grad att det blev denna misshandel.

Jag trodde jag var kär, och förlät och förlät, och i dem flesta bråken som uppstod var det mitt fel fast det inte var det men jag gick med på att det var mitt fel till slut i alla fall. Det slutade sen med att han faktiskt drog. Jag hamnade på sluten psykiatrisk vård 2 veckor och sedan bar det av till spannien, för att glömma. Det har hjälpt jätte bra. Jag träffade honom för första gången efter separationen på midsommarafton hos en gemensam vän och jag kunde stå upp för mig då, och kännde ingen saknad eller rädsla och det känndes bra, men dock, vad ska jag göra med min självkänsla, det känns som varge människa som ser mig dömmer mig, och jag kan inte sluta tänka såpå hur jag ska bete mig för att passa in . Jag är så jävla rädd för att gå ut och att det ska bli såhär igen. Hur ska jag kunna hitta någon att leva med utan att vara rädd. Mår dåligt på det sättet men ändå glad för att få gått vidare. Det gör ju inte saken bättre att jag inte svenk heller.

 

Pallar inte och stå som en liten räddhare bara för att se männsikor

Anmäl
2009-08-06 01:05 #1 av: snobben85

Detsjuka är att jag vid ett tillfälle fick polisen att hämta honom. Men vem kom dit för att få ut honom sen jo jag, och där stod jag på mina bara knän och bad om ursäkt för att jag skickat polisen efter honom. Den gången hade han sagt till mig att jag skulle ta livet av mig , och slitit av mig mina kläder.

 

Helt ofattbart, hur man kan sänka sig så lågt. Blir fan skrajj bara jag tänker på hur man haft det.

Anmäl
2009-08-07 00:35 #2 av: Hawknestgrove

Åh snälla du. Hoppas du får hjälp och stöd! För du behöver alla hjälpande händer som finns. KRam på dig. OCh du kommer att koma tillbaka till livet. JAg lovar. OM du vill.

Undvik honom. Träffa honom inte mer. HAn är baaaad för dig......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-08-09 20:44 #3 av: Mads

Åh vad jag kan känna igen mig i mycket du skriver om. Jag kunde inte ens gå ut till brevlådan ett tag just för att jag var så stressad, nervös och mådde helt enkelt skit. Hoppas du kan finna den hjälp på vägen som behövs. För mig tog det ett tag men sen bestämde jag mig för att mannen som behandlade mig illa INTE skulle få förstöra mitt liv, han skulle inte vinna på så vis och få kontrollen. Så idag finns inte mardrömmarna och jag lever som jag levde innan och är glad och framåt.

Man gör de mest märkliga ting när man är manipulerad och framför allt när man är förälskad. Denna vidriga man som gjort dig så illa är inte värd att du mår så dåligt och inte kan leva det liv du önskar !

Många goa kramar Madde

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2009-08-11 02:50 #4 av: Eija

Lider verkligen med dig och känner oxå igen detta....levde i ett helvete i 10 år innan jag kom därifrån...fick två pojkar med honom oxå, och detta var ett av anledningarna som jag inte våga fly....hotet över att han skulle ta mitt o liv och ta barnen ifrån mig och ibland ta livet av båda barna med...

Ja detta var både psykiskt o fysiskt misshandel under alla dessa år nästan......det var bara första året som han var helt underbar...

Du har verkligen kommit långt ändå, för du har ju rest och kunnat fått dispans på det hela ett tag....och det är bra....men att du mår så dåligt ändå är absolut inte bra, du behöver vänner som känner dig....

Nu vet jag ju inte om det är bara gemensamma vänner som du har umgåtts med även efter separationen....för då är det nog bättre att börja träffa andra istället....du har ju fått nytt jobb så där kanske du får nya nära vänner förhoppningsvis....för du mår absolut inte bra av att sitta ensam hemma, detta gör oxå att du blir kvar i situationen som så.....du kommer inte vidare....

Det är ju bra att du får möjlighet att komma till en psykolog, så att du får proffesionell hjälp, men se till att du känner dig bekväm med doktorn....om inte, så har du rätt att byta.....

Ett tips är ju att du försöker hitta kurser eller föreningar som håller i samma hobbyn som du har, och på det viset komma ut o träffa nya människor.......

Håller tummarna för att det skall gå bra för dig och att du mår bra sen....massor av styrkekramar till dig...

Eija

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.