10 - När ska jag gå & Vägen tillbaka

Viljan till förändring

2009-09-29 12:00 #0 av: rore

den måste finnas för att kunna bryta det negativa mönstret som styr vårt förhållnings sätt.

Jag vet det . Jag har varit där, långt ner utan självförtroende och så gott som hjärntvättad.

Ett offer för omständigheterna.

Det finns vägar ut. Även om det verkar vara de mest otäcka vägarna, eftersom vi inte vet var de leder oss.

Kruxet med att komma till insikt med just offer rollen är att förstå, att jag just i dessa situationer lämnar över mitt liv till min plågoande.

Jag själv låter detta ske. ( Nu skriver jag ur vuxen perspektiv, Barn har ingen val möjlighet att välja sin väg i utsatta situationer).´

Dessa ord är inte menat som en anklagelse, utan för mig är/blev den en ren sanning.

Den gjorde förbannat ont och den insikten tog år för mig att se och landa i och verkligen förstå att ansvaret för hur andra behandlar mig, ligger helt och hållet hos mig själv.

Jag måste förändra mina tankar om mig själv.

 

 

 

 

 

 

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-09-29 15:19 #1 av: Hawknestgrove

Tack för dina ord. De är väl valda och bör läsas många gånger om av dem som tycker de sitter kvar i ett hopplöst Limbo

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-09-29 21:55 #2 av: Loveferrets

Sant som det är sagt.

Anmäl
2009-10-02 16:42 #3 av: Hoppfull

Precis så är det ju rore, men hur får man någon annan att inse det?

Anmäl
2009-10-02 16:47 #4 av: rore

#3

Det går inte.

Jag var själv tvungen att komma på det.

Jag hade vänner som stöttade mig, men till slut kände jag mig dum

inför dem.

Eftersom det var samma visa hela tiden. År ut och år in.

Då drog jag mig undan i stället och levde i förnekelsen av hur det var och hur jag mådde.

Det går inte att tvinga in den insikten i någon, som inte ännu är där.

Men när den dagen kommer. När h*n  tar klivet ut, så kan vi göra massor för att stötta och hjälpa.

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-10-02 16:50 #5 av: Hoppfull

Nej det var väl det jag anade... jag har en syster som lever så och hon bara drar sig undan mer och mer om man försöker få henne att se hur hon gör mot sig själv och sina barn. Det är väldigt svårt och ledsamt att stå bredvid och titta på när människor man älskar far illa! Gråter

Anmäl
2009-10-02 16:55 #6 av: rore

#5

Det är fruktansvärt.

Maktlösheten river inom en och man vill så väl.

Det man möts av är tystnad och flyk

Man står framför en orubblig mur till människa, som vägrar inse verkligheten.

 Men när den dagen kommer. När h*n  tar klivet ut, så kan vi göra massor för att stötta och hjälpa.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2009-10-02 18:01 #7 av: Hoppfull

*suck* ja jag vet ju det så väl... jag väntar på hennes språng!

Kram rore!

Anmäl
2009-10-02 18:03 #8 av: rore

Kramar tillbaka Hoppfull.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.