10 - När ska jag gå & Vägen tillbaka

Kan man gora nagon till en misshandlare?

2010-01-13 00:30 #0 av: Musiken

Eller gora sig sjalv till offer?

Har last och tagit till mig allt som folk har skrivit, last pa psykiskmisshandel.se och prickat av allt for manga punkter som stammer till pricka pa varat forhallande, men tvekar fortfarande. Jag VET att jag inte borde skuldbelagga mig sjalv, men funderingarna finns fortfarande dar..

Om jag inte varit sa svartsjuk i borjan och betett mig irrationellt nar jag inte kunde hantera situationen sa hade han ju aldrig haft nagon anledning till att blir irriterad och ha svart att lita pa mig i forsta taget, eller hur?

Om jag bara kunnat prata samma "sprak" som honom (bade rent fysiskt da engelska inte ar mitt forsta sprak, och rent psykiskt) sa hade vi kanske kunnat undvika manga brak?

Om jag inte hade varit sa envis och vagrat ge med mig sa hade vi kunnat undvika an fler brak och slagsmal?

Hade jag pratat mer med honom om mig, och forsokt att verkligen fa honom att forsta och inte bli arg och frustrerad nar han argumenterade emot eller inte verkade forsta, sa kanske han hade respekterat mig mer?

Hade jag svarat med samma mynt nar han forolampade mig och forolampade mig kanske han hade insett vad han gjorde mot mig? Eller kanske var han immun?

Vore jag inte sa osaker pa mig sjalv, om jag bara hade drommar, osv, sa hade jag ju faktiskt varit mer av en manniska, och da hade vi nog aldrig hamnat har heller.

Hade jag bara varit nojd...

Hade jag bara varit smal, vacker, rolig, impulsiv och lika perfekt som hans ex sa hade vi aldrig ens hamnat i den har situationen.

 

Pa manga satt sa kanns det som att jag provocerat fram den har sidan av honom. Jag vet att jag har problem med mig sjalv (sokt hjalp och har fatt antidepprissiva och ska snart ivag till kurator), och det ar val klart att vem som helst blir frustrerad av att vara tillsammans med mig?

Flummigt inlagg, men samtidigt valdigt viktigt for mig da ett annat forhallande jag hade slutade liknande. Inte alls sa att jag blev misshandlad (om jag ens blivit det), men den pojkvannen klagade pa vissa delar av min personlighet som aven den har funnit otroligt pafrestande. Kan det vara sa att jag faktiskt skapar min egna olycka? Ska ta tag i dessa irriterande personlighetsdrag da jag lider av dem sjalv ocksa och de skapar problem i min vardag, och forhoppningsvis sa har jag mer lycka i nasta forhallande.

Anmäl
2010-01-13 07:16 #1 av: Loveferrets

Jag tycker inte att man kan säga så, om jag bara hade, om jag bara hade osv, din partner ska respektera dig oavsett även om du haft damp, adhd, pms, eller vad som. Man är som man är och hade han visat dig den förståelse och hänsyn från början som du är värd så skulle det inte mått så dåligt som du gör. Möjligt att du känner det som att "det är ditt eget fel" men det handlar oxå om hur ens partner hanterar det hela och hur förstående han är. Kan ta ett exempel.

Jag har en kusin som har väldiga problem med sitt humör under mensperioden, det klargjorde hon för honom från början och under den veckan hon har detta så reser han helt enkelt till sin svärmor och bor där dessa dagar då det är som värst för han står helt eneklt inte ut och dom har levt så i 15 år. Om det inte går att bo där så hittar han på annat under kvällarna så dom knappt ses och han vet att det är bäst så här men när det gått över så ringer hon honom o han kommer hem igen. Även om hon äter tabletter så är det ändå väldigt frustrerande för båda men då gäller det att visa enormt med hänsyn o ha tålamod.

Det jag vill ha sagt e att han måste hantera det bättre ang ditt mående, för även om du får all tänkbar hjälp så måste han finnas vid din sida och visa respekt annars är han inget att ha.

Anmäl
2010-01-13 13:42 #2 av: Hawknestgrove

läs den här tråden och filen som hon lagt in!

http://misshandel.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=a2cf6c00-6f73-441f-9546-265f78afe6b9&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-01-13 17:43 #3 av: Musiken

Tack Eva :) Jo, jag vet, samtidigt sa kan jag ju inte lata bli att undra. Borjar misstanka att jag har AD(H)D eller aspergers eventuellt. Har last mycket om det nu pa sistone da jag funderat over vad som orskat mina svarigheter, och allt stammer sa val, speciellt svarigheten med relationer och andra manniskor. Och da dessa personlighetsdrag (eller vad man ska kalla dem) faktiskt skapar riktiga problem i min vardag sa forstar jag ju att det sjalvklart kommer ga ut over mina forhallanden ocksa. Men du har ratt. Oavsett vad som ar "fel" pa mig sa borde han ju antingen acceptera det och lara sig leva med det, eller latit bli att ens bli tillsammans med mig i forsta taget, eller hur? Jag ska ju inte ens behova en diagnos for det, det ar ju jag och jag fungerar ju som jag gor oavsett "fel"!

Idag kanns faktiskt som en bra dag. Jag ar fortfarande ledsen och radd, men det ar en borda som lyfts fran mitt brost, det ar det. Ska lasa pdf'en ocksa Gunilla, men inte just nu :)

Anmäl
2010-01-13 17:51 #4 av: Hawknestgrove

Men snart hoppas jag!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-01-13 18:04 #5 av: Musiken

Jada, ska gora det ikvall nar jag inte ar sa trott :)

Anmäl
2010-01-13 18:06 #6 av: Loveferrets

#3, Precis, Han hade kunnat gå för längesen om han inte accepterat dig för den du är och  som du säger oxå så spelar det ingen roll om du har någon diagnos eller inte men att du får hjälp nu ska du enbart göra för din egen skull. Själv har jag ADD och det är inte lätt att leva med men oavsett så borde han ändå finnas vid din sida. Jag tycker att du anstränger dig på tok för mycket för att vara honom till lags och så ska det inte vara min vän. Förstår att du grubblar mycket och jag hoppas att du får en underbar kurator (kom ihåg att du ska känna dig tillfreds med honom/henne) som verklgen lyssnar på dig, många kramar. Behöver du prata så bara hör av dig.

Anmäl
2010-01-13 18:11 #7 av: Musiken

#6 Du ar en san fin manniska Eva :) Tar verkligen till mig av vad du skriver!

Anmäl
2010-01-13 18:22 #8 av: Loveferrets

Tack Amanda, det är DU oxå och låt INGEN annan inbilla dig annat, kram.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.