Annons:
Etikett04-fysisk-psykisk-misshandel
Läst 2900 ggr
Milkonetwo
2010-04-11 15:41

Förstår inte vad som händer...

Intro

Jag ska skriva om mig själv och min flickvän då som kommer ha andra namn för att hålla det anonymt dock har detta hänt och jag är den som har Misshandlat min flickvän 2 gånger och aldrig förstått varför det händer och gråter i hennes famn efteråt… Önskar att hon gjorde slut med mig för jag har inte mod själv eller viljan att göra det men det är så här det är och jag försöker just nu göra allt för att få det att sluta för jag klarar inte av det och jag antar att det beror på min bakgrund så jag ska skriva mitt liv från början till slut kortfattat.

Jag har min mamma och pappa så klart, jag föddes på BB och inga problem vid födsel eller några former av Hjärnskador, ett friskt barn. Jag kommer inte ihåg så mycket av min barndom förutom min nalle "Tassen" som var en björn med en tass på och en leksaks låda typ någon gubbe i en låda med ett vev handtag.

1-7 års ålder
Det var väll det lycklig jag kommer ihåg resten är fyllt av mina föräldras dagliga skrik och bråk och min pappa som trycker upp henne mot väggen och slår henne våldsamt med örfilar och att han sedan tar en sko och tänker kasta mot väggen men träffar min mamma och hon bryter näsbenet och åker in på sjukhus och pappa åker i fängelse och jag fick bo med min mormor. Efter några dagar så kommer jag tillbaka hem till mamma som är ganska fördärvad och gråter för sig själv då och då, och säger till mig att allt är bra, själv ligger jag i sängen om nätterna och darrar och gråter av förtvivlan till hur min pappa kunde göra så mot min mamma och lovade mig själv att jag aldrig skulle bli sån och jag skulle försvara mamma från pappa om det hände igen även ifall jag var rädd. Pappa kommer tillbaka från fängelset och bor ihop med mamma igen det är ganska lugnt och okej allt verkar vara bra. Efter ett tag börjar bråken gå från små till större och större och tillslut händer det att pappa slår mamma igen när det blir förmycket för honom och då ställer jag mig ivägen och skriker "Sluta!" pappa slutar faktiskt och blir ledsen och går ut och går en runda. Mamma har tårar i ögonen och kollar på mig, jag går fram och tänker krama henne men hon blir sur på mig och skriker "Varför gjorde du sådär! Du ska fan inte lägga dig i!" och gav mig en örfil och "luggade" mig i håret. Jag faller ihop och börjar gråta våldsamt på golvet mamma är på sitt rum och gråter och pappa är ute och går… och mamma slår till mig då och då när jag inte gör som hon säger.

8-11 års ålder

Pappa och mamma är ihop fortfarande bråk händer då och då mer sällan nu iallafall vilket är skönt vi har ganska trevligt ihop och allt är toppen och härligt :) vi hade kräftskiva dock var jag för rädd för att äta kräftorna för dom hade stora runda svarta ögon.. Mamma blir gravid och får Elin min lilla syster och allt är frid och fröjd :D

11-16 års ålder

Pappa och mamma bråkar igen allting är förjävligt mamma skriker och pappa skriker men han slår inte han har inte slagit mamma på några år nu vilket är skönt men jag orkar inte med skriken för dom drar tillbaka hemska minnen. Ligger fortfarande en idag och drömmer mardrömmar och har inte haft en fin dröm på flera år alltid samma hemska drömmar om att Elin dör eller att pappa slår mamma…

Efter ett tag flyttar pappa ifrån mamma helt, nyårsafton år 2005 pappa blir utslängd och mamma skriker och kastar saker. Pappa går lugnt och sakta ut säger ingenting utan bara går. Mamma skriker åt mig när jag ligger i sängen och gråter några timmar senare att gå ut och hämta tillbaka pappa. Hon kastar ut mig ur hemmet och jag går i t-shirt och mjukisbyxor samt strumpor i snön och går mot källaren där pappa är för stunden. Det är kallt och blött. Jag knackar och säger att mamma vill att du kommer hem med huttrande röst pappa undrar vad jag gör där ute och säger till mig att gå hem så jag går hem.. Mamma släpper inte in mig när jag står utanför dörren och bankar och skriker att hon ska öppna och hostar och snörvlar.. så jag går tillbaka till pappa igen och sover där hos han i källarförådet. Drog på mig en ganska seriös lunginflammation och hostar och kan inte prata på ett tag men får komma hem till mamma efter ett tag. På senare tid skaffar pappa lägenhet och mamma är sur på mig och säger att det är mitt fel att pappa inte kommer tillbaka och kallar mig jävla missfoster önskar att jag gjorde abort när du låg i magen. Både jag och min lilla syster far illa av allt det här klart… Tillslut går det så långt att jag skriker och bråkar med min mamma och att jag går hem till min pappa mer och mer. Efter ett tag så bråkar jag och mamma mer och mer och hon luggar till mig fortfarande och slår till mig. Jag blir så arg så jag smällde till henne hårt i ansiktet genom att örfila och och knäade henne tre gånger i magen jag började gråta där jag stod och mamma skriker jävla CP-Barn Dra åt helvete och gå till din jävla misshandlare till pappa! Jag började försöka packa och flytta till pappa men det gick aldrig.. saknade mamma och jag sa förlåt hon sa aldrig förlåt men var ledsen det syntes.. Bråken (inte slagsmål) fortsatte och allt blev värre och värre det blev så att vi bråkade i köket och mamma höll på med grönsaker till tacos hon blev så arg på mig att hon viftade till med kniven och den träffade över armen. Jag har ett ärr där idag och då grät jag inte för jag orkar inte gråta mer över saker som hon gör mot mig jag kopplar bort mig istället genom spel och att inte tänka på vad jag gör i verkligheten. Jag spelar något som heter World Of Warcraft som många säkert vet vad det är och där träffar jag rätt många personer som kommer från olika länder osv. Men något jag inte hade räknat med var att jag träffade en underbar person som senare blev min flickvän! Blev så lycklig! fortfarande när vi tänker tillbaka förstår vi inte hur det gick till att man kan börja älska någon genom text (vi skickade inte bilder först utan skrev till varandra och började älska varandra för det vi skrev) Men jag blev så mycket mer förälskad i henne när jag såg hur vacker hon var och hon i mig när hon såg mig! Allt var verkligen underbart!
_
15-16 år_

Precis träffat min underbara flickvän och allt är så himla mysigt och skönt! Dock finns ett litet problem och det är att hon bor 80 mil bort och det är väldigt svårt att hantera men efter gymnasiet ska vi flytta ihop :). Allt är så lyckligt med henne och jag mår verkligen jättebra, jag flyttar också hem till pappa helt och mamma och jag är vänner nu :) tack vare min flickväns stöd som också heter Elin världens mest finaste namn! vi börjar planera att vi ska förlova oss redan efter 3 månaders tid men säger att vi ska vänta tills vi har varit ihop i ett års tid! Första året har haft många prövningar mellan oss vi fick lära oss att lita på varandra vilket är svårt på långt håll man vet aldrig vad ens älskling kan göra men man lär sig att lita på varandra efter mycket om och men och tårar. Men det gick dock så blir det tjafs i telefon då det är jobbigt att vänta 9 veckor på att se varandra och allt blir en enda stor rutin.

Jag var hos min flickvän för tredje gången och då hände något jag hatar hos mig själv jag försvann ett tag handlade om 5 sekunder på grund av att vi små bråkade och att jag var trött och ilsken jag tänkte att jag skulle "busprutta" på henne's mage men slutade med att jag bet tag i henne snabbt och sen lyckades hindra mig själv och började stört gråta… det var hemskt har inte hänt sådär sedan jag senast var hos mamma..

Förlovningsdag!

Gud vad lycklig jag är! idag ska jag förlova mig med henne<3! min älskling! vi åt kräftor och myspyste och allt var glatt jag gick ner på knä och friade och idag är vi förlovade! :)

Idag….

Idag hände något hemskt… Vi hade sovit lite från 2.00 till 8.00 Elin skulle hem och hon packade i det sista och det var mysigt som vanligt allt var lugnt osv .. men sen så hände det ena efter det andra.. Vi kunde inte ladda hennes mobil och vi la mycket tid på det och sen så gnäller min styvmamma på mig om små saker vilket gör mig mer sur för hon säger inte till hennes ungar alls längre även ifall dom gör saker som vi har sagt i familjen att vi ska göra ,detta gjorde att hon blev stressad och mig sur och jag som är envis vägrade att ge upp med comviq men gav sedan efter andra gången och sket i det. Hon var stressad och jag sa att det är lugnt vi hinner. Det gjorde så att hon var sur på mig och det blev tyst när vi gick ett tag så jag stannade henne och sa att det är lugnt. Vi pratade ett tag och hon var sur för jag stannade upp henne för att jag försökte ladda mobilen och satt och tjurade och jag sa till henne att skärpa sig och jag blev mer och mer sur för att hon inte pratar med mig för jag blir jätteledsen när någon ignorerar mig känns som dagarna då jag var med mamma och jag har sagt det till henne och det gjorde mig mer sur… Jag tänkte pussa henne för att få henne glad men det slutar med att jag nafsar tag (närmare bett enligt mig) hårt i läppen först och sen så biter jag tag i hennes jacka i axeln (jag försökte lugna ner mig på det sättet att bita i bara jackan fick sen veta att jag hade tydligen bitit på henne vilket gjorde mig jätteledsen :( ) och sen så lyfter jag upp henne och kramar henne hårt (tänkte bara krama henne) men blev för hårt bara för jag var irriterad.. under hela den stunden mörknade det för mig och jag visste inte om jag drömde eller inte… hon gick iväg fort och sa att det är slut och jag vill aldrig mer se dig eller komma hit igen.. Jag försökte be om ursäkt och jag vet att det är fel av mig Jag lovar att göra något åt detta Jag vill verkligen inte skada dig det var inte vad jag tänkte eller någonsin har velat! Jag älskar dig och jag gör allt för att detta ska funka. Just nu Smsar vi och allt är lugnare och bättre. och jag tänker börja prata ut och skriva ut så gott som möjligt och börja prata med kurator igen för enligt mig så funkar det inte så här även ifall det bara är "småsaker" ijämförelse mot vad andra har gjort, så är detta roten till fel beteende. Jag älskar henne verkligen och jag vill fixa detta och detta är första steg till att fixa mina "störningar" och jag tror det beror på min bakgrund i stor del för jag kontrollerar inte mig själv när jag gör detta och det är verkligen så att jag inte på något sätt vill skada henne för jag älskar henne verkligen och har planerat en längre framtid med henne. Och första steget mot Bot är väll Erkännelse. Så jag erkänner att jag HAR misshandlat min Flickvän och jag avskyr att jag gör det även i dessa små former så är det fel och hemskt!Gråter

Annons:
Milkonetwo
2010-04-11 16:08
#1

Frågan är.. någon som vet hur jag som person kan bli bättre…?

Hawknestgrove
2010-04-12 18:44
#2

HAr du inte redan känt, att det blev bättre? JAg säger TACK för att du vågar stå upp och berätta! OCh givetvis, du har inte gått för långt än, du har bestämt dig för att söka hjälp vilket är bra. Sedna så får ni väl försöka se om ni klarar av att bearbeta det båda två. Vad jag  tycker mig se, är att dina band till dina föräldrar kanske borde lösas upp lite. Du verkar inte ha världens bästa förhållande till din pappas nya….Skaffa lite distans…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Milkonetwo
2010-04-12 18:48
#3

Tack Verkligen :) Skickade in denna på Relationer i Fokus och fick inte samma bemötande direkt… Just nu är det så att jag och min flickvän gick igenom det som hade hänt den gången som var igår och hon säger sig inte komma ihåg bettet i läppen tydligen hade jag inte ens nuddat vilket kändes bra för jag försökte hindra mig. Dock lyfte jag upp henne och det känns ju inte sådär och just nu försöker jag prata ut med min flickvän så gott det går :) ja det är som det är men allt är mycket bättre nu och förra gången det hände innan dess hade jag tydligen inte heller skadat henne :) dock vill jag ändå bli av med "anfallen" men det går nog att fixa :) tack iallafall för den positiva feedbacken :)

Salladshataren
2010-04-12 23:52
#4

#3 Det är så att du uppfattar att folk anklagar dig. Och du vägrar att ta åt dig råden!!

 

Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?

Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

Loveferrets
2010-04-13 05:27
#5

Förvånad

SidenMoare
2010-04-13 14:38
#6

Du skulle kanske takontakt med Mansjouren. Där brukar det finnas olika grupper för olika problem. Kontakta dem så kan de kanske hänvisa dig vidare om de inte har någon grupp som passar just dig

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Välkommen att besöka min Hemsida www.biscayabigpaw.se

Uppdateras ungefär var 3:e dag med nya bilder av kattungarna på deras respektive sidor

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Annons:
Hawknestgrove
2010-04-13 17:44
#7

#4 blanda inte in vad som sagts på andra forum . Det är inte relevant här.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Salladshataren
2010-04-13 21:32
#8

#7 Så det är inte relevant att man skriver två olika versioner av samma sak?  Obestämd

 

Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?

Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

Loveferrets
2010-04-13 21:37
#9

Som svar på inlägg 1, fortfarande SÖK HJÄLP.

Hawknestgrove
2010-04-13 21:44
#10

#8 nej det är det inte. Jag läser inte vad som skrivs där och kan alltså inte gå in och göra värderingar efter det. OCh att gräla på en person, som enligt det här inlägget ångrar sina handlingar och vill ha hjälp och söker hjälp, det nyttar föga. Håll en trevlig ton här inne.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Loveferrets
2010-04-13 21:58
#11

#10, Han vill inte ha nån hjälp, det var råd han fick men det passade honom inte så därför skapade han en ny. Vi anser inte att han ångrar sina handlingar för då hade han tagit till sig vad för tips han har fått tidigare och är det av intresse så kan du följa ts första tråd, du behöver ju inte ange värderingar för de, men så kanske du förstår vad salladshataren menar.

Tänker inte klappa nån på axeln som inte lyssnar för det nyttar oxå föga

Milkonetwo
2010-04-13 22:03
#12

#11 Som sagt loveferrets jag har sagt gång på gång att jag tänker lösa det på mitt sätt av de råd jag fick och nu har du hållt på och trakassera mig ett ganska bra tag och nu orkar jag inte med dig mer jag tänker rapportera för påhopp om det fortsätter för att jag har redan sagt att jag tänker prata med präst och jag har bett om att låsa båda trådarna för att ni håller på och har hållt och anklaga mig för saker istället för att försöka hjälpa mig.

Hawknestgrove
2010-04-13 22:07
#13

Ok, är detta misshandel i fokus eller relationer i fokus? och jag klappar ingen på axeln, utan tycker det är ett steg i rätt riktning att han berättar här! Så det gäller er båda, håll en trevlig ton! Ni gör i sådan fall mer skada än nytta genom att gnabba på personen här inne. Gör det på den sidan där ni börjat, men inte här tack. Eller finns det en tråd till här inne om samma ärende? Då böjer jag mig efter att i såna fall läst den. Länk, tack!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Loveferrets
2010-04-13 22:09
#14

"12 Förvånad trakassera ?  Vi har försökt o hjälpa dig men de svar du fick dög ju inte o de ser du som påhopp ? Herregud, ja, jag ger upp, det är inte lönt att prata för döva öron.

Tack o hej.

Milkonetwo
2010-04-13 22:10
#15

#14 Tack

Hawknestgrove
2010-04-13 22:15
#16

Ok, då låser jag den här tråden. Gnabb om vad som står i andra forum  får ni hålla där. inte här.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: