Annons:
Etikett02-medlemmar-presenterar-sig
Läst 2841 ggr
Busangardens
12/12/10, 2:05 PM

Hejsan

Ny på detta forum. Sätt forumet och läst här inne några gånger utan att riktigt våga skriva. Men nu så…

Jag är kvinna som haft ett helvetiskt liv och blivit misshandlad på alla tänkbara sätt, psykiskt som fysiskt. Jag har inte haft en man i mitt liv som misshandlat/våldtagit mig utan tre. Jag har en mor som misshandlat mig psykiskt,  ett rivjärn till far samt vänner som utnyttjat mig på alla sätt inklusive sexuellt.

Min värsta upplevelse startade vid 10 års åldern och pågick tills dess att jag var 16.

När jag var 10 ingick jag ett förhållande med en kille vars föräldrar redan från början varnade för hans temperament, en varning jag som barn inte tog eller fatta förrän jag var fast.

Jag stannade med honom i 4 år alltså tills 14 års åldern när jag till sist fick nog av hans knytnävar, ord, sparkar, hot, försök i att bränna mig med tändstickor osv. Men detta upphörde inte trotts att jag lämnat honom utan höll i sig tills dess att jag blev 16, då flyttade hela familjen till annan kommun. Tyvärr hade jag och har än idag kontakt med den familjen för hans bröder och hans föräldrar har jag inget emot men honom pratar jag inte med och håller mig undan från.

Idag är vi båda 24 år gamla och han har sedan 1 år tillbaka nu blivit diagnostiserad med schizofreni på en sådan allvarlig grad att han säger att han har CIA och FBI efter sig och att de vill döda honom samt en organisation som säger åt honom att utföra saker, därav också hans misshandel mot mig vid yngre ålder.

Han var den första av tre som skulle komma att sänka min ribba i självförtroende. Efter honom tycks de andra två bara ha fallit på plats som en pusselbit i ett spel, jag lyckas av någon anledning hitta de med temperament.

Livet jag idag dock lever är med en man som inte lägger eller har lagt en hand på mig på 5 år. Han vet vad jag gått igenom och förstår min rädsla så snart han blir irriterad på något vilket snabbt får honom att vända temperamentet och trösta mig istället.

Trotts mina upplevelser så är jag än idag stark som en oxe och envis som en åsna. Mina upplevelser har nog inte skadat mig psykiskt mer än gjort mig tillbakadragen, skapat den yppersta respekt för män och sänkt min självkänsla men bara det är smärtsamt nog. En annan sak jag lärt mig är att ta till försvarsmekanismer vid minsta lilla problem just för att jag i gräl inte vet hur situationen ska hanteras och detta är bakgrunden till det.

Jag är svår att få kontakt med och vid minsta lilla drar jag upp brandväggen. Mina närmaste vänner vet att skadar dem mig lägger jag benen på ryggen, avslutar kapitlet och förlåter dem aldrig. Detta pga rädslan av att behöva gå igenom samma sak igen. Detta är något en del har en förmåga att dra nytta av antagligen pga att det är lätt att sparka på någon som redan ligger om ni fattar hur jag menar.

Det är i alla fall min bakgrund i korta ord.

Annons:
LuckyLady
12/13/10, 11:22 AM
#1

Hej och välkommen!

Kul att du hittat hit och delar med dig av dina upplevelser.

Kram
*LL*

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Hawknestgrove
12/14/10, 10:27 PM
#2

ja tack för att du berättar. OCh just sådanaberättelser som dina kan inge så mycket hopp och hjälp till andra, som tror att de aldrig kommer ut ur eländet! KRam

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Busangardens
12/14/10, 10:44 PM
#3

Tack till er båda.Glad
Kändes bra att skriva det och få ur något jag haft i mig länge i skriftform man kan återgå till att läsa för att minnas varför man är där man är idag. Kanske låter idiotiskt men det är till en hjälp för mig för att kunna förstå min egen rädsla ibland.

Upp till toppen
Annons: