Allmänt

Försent

2008-03-04 18:03 #0 av: Elisabeth-J

I den här artikeln berättar jag om vilket öde som drabbade en tjej som jag känner. Hon blev både psykiskt och fysiskt misshandlad och det slutade med mord och självmord. Av personliga skäl så är namnen ändrade och en del berättas inte så ingående. Observera att bilderna inte har med personerna i artikeln att göra.

Carina träffade en kille som var några år äldre än henne, han kom från ett annat land och berättade att han hette Richard, deras relation var från början väldigt kärleksfull och ganska fort så flyttade dom ihop och förlovade sig. Då började misshandeln. Carina fick utstå fysisk misshandel men Richard visste var han skulle slå så att det inte skulle bli några märken på henne men den psykiska misshandeln var ändå mycket värre. Snart var hon gravid och lilla Moa föddes, Richard ville uppfostra Moa på sitt sätt vilket ledde till att hon var så rädd för honom redan som liten baby. När han ville att hon skulle sova så lutade han sig över henne, såg henne i ögonen och knäppte med fingrarna. Moa slöt sina ögon och sov!

 

 

 

Carina försökte att fly från Richard flera gånger, hon och Moa var till kvinnojouren men varje gång så hittade han henne och såg till att dom kom hem igen. Carinas mamma kämpade för att dom skulle få en bättre hjälp men ingenting hände så till slut hungerstrejkade hon utanför socalkontoret. Då fick dom hjälp till slut. Carina och Moa placerades i ett familjehem många mil hemifrån och dom fick äntligen lugn och ro. Däremot skulle Richard få veta hur det går för hans dotter genom brevkontakt så socialen bestämde att brevkontakten skulle ske mellan Carina och grannen. Grannen skulle ta ur brevet, överlämna det till Richard och kasta kuvertet.

Richard var en smart kille så det här kom han på en dag och trängde sig in i grannens lägenhet och plockade fram kuvertet. Grannen visste inte vem hon skulle kontakta så varningen hann inte komma fram. Richard åker till orten där Carina och Moa befinner sig.

 

 

Den här dagen är Carina hemma ensam med Moa och familjens barn. Moa sov på övervåningen och Carina sitter nere i köket med barnen och spelar ett spel. Då kommer Richard in. Han släpar upp Carina till övervåningen med en stor kniv i handen och Carina skriker: Snälla, gör inte illa Moa! Han går fram till spjälsängen där Moa ligger och som nu är lite över 1 år, hon har vaknat av tumultet och skriker. Han lägger ner henne, tittar henne i ögonen, knäpper med fingrarna, hon blundar och då hugger han en kniv i hjärtat på henne.

Carina tar upp Moa i famnen och sätter sig på sängen. Richard säger: Om inte jag får ha er så ska ingen annan heller få er. Därefter hugger han kniven varannan gång i Carinas kropp och varannan i sin egen. Carina har gett upp och känner att det spelar ingen roll vad som händer för Moa är död.

Till slut segnar hon ner och minns inte mer av vad som händer. Under tiden har barnen i huset sprungit till grannen och ringt tillsina föräldrar som som i sin tur larmar polis och ambulans. Dom anländer snart till huset  och det var det värsta dom någonsin hade sett. Carina och Richard är vid liv men Richard dör i ambulansen. Läkarna arbetar hårt för att rädda Carina och lyckas mot alla odds efter många timmars operation. 

 

Efter Richards bortgång framkom det att han inte hade varit välkommen till sitt land för han hade gjort något där som han hade setat inne för tidigare. Hans mamma var orolig för något men berättade ingenting, hon hade rngt ofta till Carina för att höra hur dom mådde. Dom ville inte ha hem honom efter hans bortgång heller och ingen kom till hans begravning.

Nu är det några år sedan det här hände och på den tiden fanns inte skyddad identitet som man idag kan få. Ofta tänker jag på det här och med allt som Carinas mamma försökte kämpa med för att dom skulle få hjälp med att skyddas mot Richard. Det här tragiska borde inte ha fått hända, dom borde ha fått ett bättre skydd och Carinas liv hade fått vara bra och hon hade kunnat få ha kvar din lilla dotter i livet.  Trots att det har blivit förbättringar i samhället så förekommer liknade saker fortfarande. Så fler förbättringar behövs innan det är försent för flera.

 

Fotograf: Jim Johansson

Relaterade länkar

Av: Elisabeth.J

Datum för publicering

  • 2008-03-04
Anmäl
2008-03-04 18:28 #1 av: CamillaS

Åhh.. Vad hemskt vet faktiskt inte vad man ska säga saknar helt ord!Skrikandes Hur kan man vara så grym.. så... a jag vet inte..
Shit.. hoppas Carina mår bättre idag.. men förstår att hon måste vara förtvivlad över hennes dotter..Gråter

Anmäl
2008-03-04 18:34 #2 av: Elisabeth-J

Hon har aldrig blivit sitt gamla jag igen och kommer med all säkerhet inte att bli det heller. Visst har hon gått vidare men det går inte att gå vidare fullt ut. Hon fick inga fler barn och valde att leva i ensamhet, hennes inre har aldrig blivit läkt, såren är för djupa. Hon har många både inre och yttre sår och ärr kvar än idag.

Anmäl
2008-03-04 18:46 #3 av: Hera

Usch :(

Anmäl
2008-03-04 18:58 #4 av: Ruterdam

Nej fy vad hämskt.

Anmäl
2008-03-04 19:27 #5 av: april4

Vilken tragedi. Såren i själen går aldrig över. Hoppas vekligen hon nån gång får ro. Lider verkligen med med henne som har blivit utsatt för det här. Det gör ont i hjärtat.

Anmäl
2008-03-04 20:46 #6 av: vanessa

Vilken hemsk sann berättelse. Jag förstår varför detta hände men kan aldrig acceptera. Att dottern dog är så otroligt vidrigt. Hon valde inte pappa, men fick dö för hans skull. Breven borde ha gått till socialen och sedan lämnats till mannen. Då hade aldrig gått som det gjorde. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-03-12 09:38 #7 av: lightseeker

saknar ord, för socialbyråns envetna kamp för föräldrarnas rätt till sina barn, på alla villkor. DOm gömmer sig bara bakom, att det är för barnens eget bästa.

Anmäl
2008-03-15 13:03 #8 av: MIRJAMI

Jag lider med denna kvinna. Det är ju så typiskt att han skulle döda barnet först...skulle han inte bara ha dödat sig själv och låtit denna stackars lilla flicka och mamma leva i lung och ro. Jag blir bara så ledssen och arg.....

Anmäl
2008-03-16 09:41 #9 av: Anna_72

Det är en fruktansvärd historia som tyvärr utspelar sig alltför ofta, och det PGA ATT BARNET HAR "RÄTT" TILL BÅDA FÖRÄLDRARNA. Jag blir så arg att jag får hålla igen på orden.

Jag har kämpat i rätteggångar i så många år för att skydda min dotter från hennes far. Att gång på gång behöva förklara för ett gäng okända människor att flickan är livrädd för honom , att han utnyttjar henne för att komma åt mig, att hon inte sover på nätterna, får vredesutbrott och kissar ner sig veckorna innan hon ska träffa honom. Sitta där och bli förnedrad av hans advokat som spelar violin och berättar hur mycket fadern älskar och saknar sitt barn.

Jag har framfört att barnet har RÄTT till trygga vuxna förebilder och inte sina biologiska föräldrar på gott och ont. Jag har äntligen en UNDERBAR kvinnar som är kontaktperson utsedd av familjerätten att närvara vid umgänge.

Kan tillägga att familjerätten varnat fadern tre gånger att umgänge kan upphöra om han fortsätter att dyka upp berusad, telefonhota kontakt personen osv.. VA? Får man inte göra så?? Det handlar om föräldrarnas Rätt till barnet inte tvärtom.. Och det krossar mitt hjärta när jag lämnar henne gråtandes och bönande.. "Snälla, lyssna på mg- JAG VILL INTE"

Anmäl
2008-03-17 00:58 #10 av: Ceciliaolucifer

Så sorgligt :( men tyvärr så sant. Sånt här sker bara vi väljer att se det. Vi får inte blunda längre. :(

Anmäl
2008-03-17 01:21 #11 av: MIRJAMI

Jag blir ochså så trött på dessa lagar, att barnet ska ha rätten till båda sina föräldrar. Men någonstans ska de ju fatta att är pappan anmäld för att ha skadat mamman/barnen så är han inte lämplig som förälder. Hur långt ska det gå?? Vad ska hända innan de får upp ögonen?? Hur mycket ska barnet få lida?? När en kvinna har tagit sig ur ett förhållande som inte är bra för henne eller för barnen så får de ändå inte leva ifred......

Det är ju detta jag är mest rädd för....lyckas man ta sig ur ett förhållande som inte är bra så, måste man ändå dras med denna man på ett eller annat sätt.

Anmäl
2008-03-20 21:23 #12 av: DorisDay

Pappan är ju oskyldig.

Polis och åklagare är nu ganska säkra på att en kvinna är förövare.

 

Anmäl
2008-03-20 21:28 #13 av: DorisDay

Föregående kommentar gäller alltså Arbogamorden, som denna tråd kopplats till på annan I Fokus-sida.

Anmäl
2008-03-21 18:48 #14 av: Hawknestgrove

Vi vet väl ännu ine, om kvinnan är skyldig? Att hon överlämnade sig till polis, behöver inte betyda, att hon är skyldig.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-03-21 18:48 #15 av: Hawknestgrove

Vi vet väl ännu ine, om kvinnan är skyldig? Att hon överlämnade sig till polis, behöver inte betyda, att hon är skyldig.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-08 02:10 #16 av: Hawknestgrove

Puttar upp denna viktiga och läsvärda artikel

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-12 21:56 #17 av: Sidentass

Milde min skapare...önskar att detta vore en påhittad berättelse, men ser ju att det inte är det...jag är djupt berörd..

Anmäl
2008-05-12 23:16 #18 av: Hawknestgrove

Ja, vår verklighet är fruktansvärd. Putttar upp igen, för barnens skull!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.