Allmänt

Hur ska vi hjälpa er?

2008-03-25 20:28 #0 av: LuckyLady

Hur ska vi hjälpa er? Vi anhöriga hamnar lätt i en sits mellan era krav på hemlighets makeri och viljan att hjälpa er. Dessa två går tyvärr inte hand i hand.

Hur ska vi hjälpa er?


Så jag har suttit och läst mina andteckningar.
Jag blev involverad i hösten 2006.
Vi hade tjejfest bara vi två. Efter ett par timmars samtal så  kom det (inte helt oväntat från min sida) erkännandet
Jag kan inte ljuga längre! Han slår mig!!
Vad ska jag göra??

I dag är det Mars 2008 och hon finns med mig i mina tankar varje dag. Jag finns dock inte i hennes bekantskapskrets längre Gråter

Jag kan inte låta bli att undra vad jag skulle ha gjort annorlunda för att förhindra detta??

Så nu till min fråga..
Hur ska vi göra för att hjälpa er?
Ska vi bryta tystnadsplikten ni oftast belägger oss med och anmäla till soc, polis, kvinnojour?

Eller ska vi bara sitta här och vänta på att ni vaknar upp och inser vad klockan är slagen?

Ska vi vänta och hoppas att det räcker med en gipsvagga på sjukan och inte en slutadress på kyrkogården.

Förstår ni som sitter i skiten hur jobbigt det är att stå vid sidan av och se sin bästa vännina sakta men säkert gå under och inte kunna göra ett dugg??

När jag mötte min bästa vän 2004 hade hon en annan pojkvän. Hon var självsäkrare än idag, hon var social och öppen. Jag önskar jag kunde publicera ett foto jag tog i dec 2006 där ser man bara en skugga av den tjejen jag lärde känna.

Jag vet hur jobbigt det är för er! ÄR inte ute efter att ta någon uppmärksamhet i från er. Vill bara ha svar på min fråga.
Hur ska vi hjälpa er??

Vet att telefonen kommer att ringa en vacker dag!
Jag kommer alltid att se till att hon kommer i från honom den dagen hon själv vill!

Jag har konstant jour mig spelar det ingen roll om telefonen ringer i år eller om den ringer om 10 År.
Den dagen hon beslutar sig för att lämna honom har
min vän har alltid någonstans att ta vägen!
Det hoppas jag att hon vet!



 


Av: LuckyLady

Datum för publicering

  • 2008-03-25

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-03-26 18:57 #1 av: Hawknestgrove

Ja, det är väl det som är värst. Den som blir slagen har fortfarande skammens stämpel på sig. En dum en, som bara finner sig i att bli slagen.... Men att ta sig i kragen är inte lätt,när det inte fins en krage att ta sig i. Den måste växa ut först.......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-03-31 13:07 #2 av: LuckyLady

Men hur hjälper vi till med detta då?
Jag gjorde verkligen allt.
När hon var här så sa hon si och sedan när hon kom hem gjorde hon så.
Hans makt över henne var förstor redan då.
Hur bryter man den makten som dom har.
Hur får man "dom" att förstå att han har fel?

 

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-04-04 00:32 #3 av: Hawknestgrove

Du kom antagligen för sent och det var inte ditt fel. Men av egen erfarenhet, så vet jag, att till slut, så faller äpplet av trädet. Men det måste mogna först

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-04-04 14:10 #4 av: LuckyLady

#3 Tack för svaret. Kändes lite bättre men
Jag kanske fick veta det försent.
Men jag kom inte försent för när vi blev kompisar så hade hon en annan pojkvän och var en helt annan person.

Jag hade mina misstankar länge men kunde inte fråga då han alltid var med..
Vilket i of bara stärkte mina misstankar.

Jag hoppas verkligen att det mognar fort och att hon inte gör något dumt den dagen hon får nog.

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-04-04 20:41 #5 av: Terrierlina

Vet hur du känner..... men stå kvar. Hör av dig ibland om du kan, och berätta att du står kvar... usch och fy.

Hur det än är så är hennes liv hennes ansvar. Inte ditt. Och det är inte ditt fel att han slår henne, och inte ditt ansvar att gå. Det är i slutänden, på gott och ont, bara hon själv som kan göra någonting åt sin situation...

Anmäl
2008-04-04 22:41 #6 av: LuckyLady

Visst är det hoon som måste göra jobbet själv.. Det vet jag ju också.

Tyvärr kan jag inte höra av mig då hon/han har sett till att jag inte vet vart dom bor eller har något telefonnummer till henne.

Som jag skrev i Artikeln så kommer jag alltid att stå kvar.
"Vet att telefonen kommer att ringa en vacker dag!
Jag kommer alltid att se till att hon kommer i från honom den dagen hon själv vill!

Jag har konstant jour mig spelar det ingen roll om telefonen
ringer i år eller om den ringer om 10 År.
Den dagen hon beslutar sig för att lämna honom har
min vän har alltid någonstans att ta vägen!
Det hoppas jag att hon vet!"

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl