Levnads Historier

Min början men även mitt slut

2008-05-26 12:47 #0 av: LuckyLady

Hej! Här kommer den andra anonyma artikeln. Jag tycker att det är jättebra att ni vill dela med er av era historier! Känner du också att du vill skriva anonymt så hör av dig till mig så fixar vi det. //LuckyLady

Min början men även mitt slut

Det känns fortfarande helt omöjligt att undkomma det, det känns som man är fast i ett mörkt hål och det finns ingen utväg. Även om man inte är kvar i situationen, även om man bröt sig loss från de kedjor som höll kvar än. Vart finns vägen ut?

Här är min berättelse som förändrade inte bara livet för mig utan för så många andra.

Jag var bara 15 år när jag träffade han, ung och dum men han tog mig med storm. Jag svävade på moln i hans närhet och kunde aldrig förutse det som skulle bli ett kraftigt ärr i min själ.

Efter några månader började allt förändras, hans humör förändrades, han fick ett behov av att ha mer kontroll, och kontroll över mig och mitt liv. Det började långsamt med små bråk, allt mer ofta utökades dom och till min chock kom första slaget.

Ångesten han visade, blicken i hans ögon, jag var fast, jag älskade han. Ursäkter efter ursäkter, slag efter slag, tiden bara sprang iväg men jag såg det inte som ett problem.

Efter en intensiv tid med bara lösa slag enligt mig så kom märkena, blå tiror, fläsk läppar, knäckta revben, brutet nyckelben, allt fortsatte men i en helt annan nivå av våld.
Jag var förtvivlad men fortfarande förblindad av kärleken.

Det var nu mina vänner började se skillnaden, jag blev en annan person, jag förändrades helt, jag var inte längre den glada och spralliga tonårs flicka som jag en gång vart, jag växte till mig så fort att jag inte  viste hur man var tonåring, viste inte hur jag skulle bete mig. Jag trodde att jag förtjänade all den stryk som jag tog emot! Jag trodde att det var mitt fel till att han slog mig.

Enligt mig så fanns det ingen som förstod min situation, det var ingen som kunde förstå att han gjorde det för att han älskade mig, han var bara rädd om mig, han ville mig bara väl, det var anledningarna jag hade till att han slog mig, det var därför jag accepterade det.

Jag fick inte umgås med killar, jag fick inte umgås med vänner som hade killar, jag fick enbart ha vännerna hemma hos mig fick inte gå ut någonstans.

En torsdag i maj månad, en dag som man mins så klart än idag, jag hade en väninna på besök hemma, han kom hem från jobbet runt 4 tiden. Mitt misstag denna dagen blev att middagen inte stod klar på bordet när han kom hem. Att jag hade en vän hemma utan hans tillåtelse, detta var dagen som jag skulle minnas för alltid.
Han fick ett raseri utbrott och kastade saker omkring sig, han svor och kallade mig och min väninna det ena och det andra. Tillslut sliter han tag i mig och kastar mig ner i glasbordet om befann sig i vårat vardagsrum. Det var inte förens då min närmsta vän såg med egna ögon vad som egentligen hände bakom dom kraftiga betongväggarna, och hon viste att nu får det vara slut på det.

Polisen ringdes och ambulansen kom efter 10 minuter till platsen. Dom grep han och förde mig till sjukhuset där jag fick ligga kvar i 3 veckor. I detta sammanhang slutade jag att prata, jag la av helt.

Det var som att min själ hade lämnat min kropp, jag stängde av helt.

Nu idag pratar jag, jag har idag sömnrubbningar, återblickar och mardrömmar.
Lider av panik, stress & ångest syndrom. Jag har ett flertal tvångs syndrom efter hela upplevelsen som hindrar mig från att idag leva ett normalt liv. Jag kan inte sluta kolla mig över axeln jag kan inte hitta någon ro i kroppen, kan inte kolla mig i en spegel utan att se tillbaka.

Än idag sitter han bakom galler, men tanken på att han en dag kommer ut gör mig galen.
Jag jobbar med psykologer och andra människor som gör allt för att hjälpa mig, jag är fortfarande i mina unga år och har en lång bit kvar. Men jag vet att jag aldrig kommer bli 110% frisk.

Han tog ifrån mig min ungdom, han tog ifrån mig mitt liv. Han förstörde mitt självförtroende han förstörde allt.

Men idag har jag även släppt några av mina spärrar, jag har faktiskt en underbar sambo, det tog han dock nästan 1 år innan han fick mig att lita på han, men han gav aldrig upp och han lämnade aldrig min sida. Är väldigt lycklig över att ha han.

Historien som jag berättat är en väldigt kort version, allt detta pågick under 2 års tid, och misshandeln var bara en del av det, sexuella övergrepp, och ett flertal sjukhusbesök kan man räkna in. Men jag har väldigt svårt att prata om de bitar fortfarande.

Jag vill väl egentligen få fram att ingen kvinna på jorden förtjänar att bli utsatta på detta viset eller liknande. Det är många som faller blinda för kärleken, och som sedan skyller och anklagar sig själva för  det som hänt, men de är verkligen inte erat fel.

Jag fick lära mig det den hårda vägen, jag fick lära mig det när jag höll på att mista livet till övervåldet mot kvinnor/tjejer.

Värdera er själva, alla förtjänar de bästa, och alla är vi värda det.

// En trasig själ.

Relaterade länkar

Av: En trasig själ.

Datum för publicering

  • 2008-05-26

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-05-26 16:50 #1 av: Hawknestgrove

Tack......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-05-26 20:43 #2 av: martdat

 Skönt att du kom därifrån även om det var ett hårt uppvaknande,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2008-05-28 03:40 #3 av: MIRJAMI

Tack!!

Anmäl
2008-07-07 12:25 #4 av: LuckyLady

Putt

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Anmäl
2008-07-09 00:02 #5 av: Hawknestgrove

Tål att läsas igen av flera.Så jag puttar upp detta

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.