Annons:
Etikettlevnads-historier
Läst 3781 ggr
LuckyLady
2008-05-21 23:24

Min sanning!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hej! Här kommer den första anonyma artikeln. Känner du också att du vill skriva anonymt så hör av dig till mig så fixar vi det. /LuckyLady

Hej! Här kommer den första anonyma artikeln. Känner du också att du vill skriva anonymt så hör av dig till mig så fixar vi det. /LuckyLady
-----------------------------------------------------------

Min sanning!

Alltid när jag ska berätta min historia så vet jag aldrig riktigt när och var jag ska börja…

Min historia är inte våldsam eller brutal, men den var smärtsam att bära. Idag har jag släppt, och gått vidare!

Men jag mötte en man på tidiga 90-talet. Han såg klok och intelligent ut. Han var också så. Snäll, och lite omhändertagande. Jag själv mådde inte 100 under denna tid och kände att hans kärlek passade mig, jag behövde "någon" och denna "någon" blev han.

Vi blev tillsammans under sommaren och jag var, trodde jag då, upp över öronen förälskad. Idag vet jag att det inte var sann kärlek. Han och jag ställde upp för varandra och vi träffades någon gång i veckan och under helgerna. Vi ville träffas mer…

Han tyckte att jag skulle säga upp min lägenhet (det var hög hyra)och svag som jag var gjorde jag det. Jag hade tre månader på mig att hitta en ny bostad. Vi blev erbjudna att hyra ett hus långt ut på landet och vi tackade ja.

Så, då blev vi sambos. Allt var frid och fröjd.

Tills en dag när vi började tala om ekonomin. Han ville ha separat ekonomi, tyckte att jag skulle betala maten och lite annat och han hyran. Dum som jag var då sa jag ja…

En månad tog mina matpengar slut…. Jag fick låna av honom och betala igen nästa månad.

Han stod över mig och sa hur jag skulle bete mig, hur jag skulle uppföra mig, osv.. Jag reagerade inte eftersom jag inte mådde så bra, det kändes tom skönt att någon talade om för mig hur, när, var och allt!

Tiden gick och vi fick ett barn. Ett barn som jag älskar!!!

Men jag hade börjat bli starkare, börjat säga ifrån och det var väl nu kampen började!

Han puttade om kull mig vid flera tillfällen då jag höll i babisen. Jag höll barnet tätt nära mig så att den inte skulle ta skada när han sedan tog tag i mig och ruskade mig så mitt huvud flög fram och tillbaka.

Jag vet, jag borde gått, men jag kunde inte….

Det blev fler flyttar och i på varje ställa blev det samma sak. Så fort jag sa emot honom tog han tag i mig, satte sig på mig och höll fast mig och talade om hur kass jag var… Och jag höll med honom.

Jag började i skolan efter uppehåll och nu börja jag se världen från ett annat håll. Här var det ingen som hånade mig, ingen som gjorde sig rolig på min bekostnad! Underbart, en fristad!

När klassen skulle gå ut våga jag knappt be om lov (ja, jag bad om lov att få gå ut…) och fick jag så köpte jag alltid en present till honom, kanske jag slapp att höra att jag varit med andra.  På en större fest som jag fick gå på träffade jag en annan man, han var god som guld. Vi pratade och jag kände vad samspel kunde vara. Efter den kvällen började det gnaga i mig att jag kunde få det bättre (jag hade ingen vidare kontakt med mannen jag träffat).

Sagt och gjort, jag gjorde slut, skaffade en ny lägenhet men han bad om att jag skulle stanna… Så jag stannade, mot bättre vetande… Hade han varit sarkastisk förut var det ingenting mot nu… Det gick ett halvår, sen lämnade jag honom för gott! Än idag mår jag illa över honom, men han har inte någon makt över mig. Detta var en händelse under 4 år, han sas högg av mig benen så jag inte kunde gå (mentalt med annat ord kuvade mig bit för bit)), han fick makten över mig.

Jag är idag lycklig och gift med en annan man!

Av: En Anonym Författarinna =)


Datum för publicering

  • 2008-05-21

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Annons:
Hawknestgrove
2008-05-22 00:11
#1

Tack för att du skriver. ännu ett bevis på, att man kan resa sig. Det där med ekonomi är lite svårt. Vi har tex separat ekonomi här i huset, men vi har inga gemensamma barn och han har barn och barnbarn. Så separat ekonomi var en sjöälvklarhet för oss. Framför allt så vill jag aldrig mer att någon skall talla på eller betämma över mina pengar igen. Och jag har inga barn. Men för oss funkar det bra. JAg har ändå inget att göra med huset och vill inte ha det heller.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

kaja
2008-05-22 11:42
#2

En gripande historia. Tur att du kom ifrån och kunde rädda dig.

Kram

Honestyisdead
2008-05-22 18:31
#3

Tack för att du delar med dig, och oerhört skönt att du är lycklig nu :)

fredrikaa
2008-07-01 00:12
#4

Bra skrivet, det grep verkligen tag om en.
Vad skönt med en ny "framtid och hopp".

Kram

Hunden är din bästa vän

ristrom.blogg.se

LuckyLady
2008-07-07 12:24
#5

Putt

LuckyLady Värdinna Misshandel iFokus

Upp till toppen
Annons: