Levnads Historier

Maskrosbarn

2008-09-08 20:56 #0 av: Linda79

Om barn som växer upp under hårda förhållanden och ändå lyckas i livet

Maskrosbarn är barn som har en svår uppväxt med dom mest dåliga förutsättningarna man kan tänka sig, men som klarar sig ändå, ungefär som en krokig liten blomma som växer upp genom den hårdaste asfalt.

Enligt statistiken så växer hundratusentals barn upp med missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar och det fortsätter att öka.

Som vuxna är dessa maskrosbarn väldigt flitiga i det dom företar sig och man kan nästan säga att dom gör livet bättre för andra för att själva må bra.

Charlie Chaplin var ett maskrosbarn likaså jag. Hans föräldrar separerade när han var runt 3 år och hans far hade han knappt någon kontakt med. Charlies far var alkoholiserad och dog när Charlie var 12 år. Han och hans halvbror levde då med mamman som var schizofren och dom tog i princip hand om varandra. Mamman var ofta inlagd på mentalsjukhus pga sin sjukdom.

Charlie var sängliggande flera veckor i streck som liten då han led av en allvarlig sjukdom.

Likväl genom denna tuffa uppväxt var det enda Charlie vill att roa sina medmänniskor. Han brann för teatern och musiken.

Maskrosbarn är ett barn att beundra för dess styrka och mod i en hotfull miljö. Ser saker en annan kanske inte sett men ändå så stark och vacker.

Alla maskrosbarn är olika men har på ett ungefär lika öde. Det är upp till var och en hur man vill göra med sitt liv så se till att göra det bästa av det.

 

 

Anmäl
2008-09-08 21:23 #1 av: Yuki

''Maskrosbarn är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå''...

Vad är egentligen ''svårt hemma''? Kan nog tolkas på många sätt... och dessutom måste det ju inte vara så att man har det svårt hemma för att ens förälder är psykiskt sjuk eller är alkoholist, man kan ju ha det svårt på andra sätt, men räknas man som ett maskrosbarn då?

Anmäl
2008-09-08 22:45 #2 av: Linda79

Som jag skrev så är alla maskrosbarn olika och det som är allra viktigast är att ens egen uppfattning är det väsentligast. Jag säger inte att man måste ha en alkoholiserad far och en schizofren mor.

Det hade inte jag. Däremot så hade i vår släkt förekommit incest och min far stack tidigt i min barndom samt att jag blev både sexuellt utnyttjad och misshandlad både psykiskt och psykiskt. Allt detta utan att min egen mor brydde sig. Jag ville så gärna hela tiden veta att hon brydde sig ett enda uns. Men tyvärr inget gensvar.

Jag bygger istället upp min egen familj och min egen väg till trygghet och kärlek och hoppas att jag kan ge 100% och mer av mig själv till mina barn så att dom blir trygga och stolta i sina liv.

Man är inte bättre än man gör sig och man kan förändra sin situation om man bara vill. Det gäller bara att bryta mönstret.

Kram!

 

Anmäl
2008-09-08 23:51 #3 av: Tatsja

Linda. Hoppas du klarar det. Jag fick ett fint betyg av min ena son efter att ha läst min bok. Jag är stolt över dig, mamma. Tror det är det finaste man kan få av ett barn när han är 32 år. Han och hans bror har alltig haft mat, varma kläder och kärlek.

Det är som du säger: Det gäller bara att bryta mönstret. Tyvärr är det så många som behandlar sin familj som de själva blivit behandlade.

Kramiz

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-09-09 14:24 #4 av: [aspie]

Här har ni ett maskrosbarn tillFlört

Ibland när man tänker tillbaka så förstår man inte hur man egentligen har orkat. Så man kanske är ganska stark trots allt som en del säger. Jag känner mig inte stark, men kanske ändå?Obestämd

Anmäl
2008-09-09 23:33 #5 av: Tatsja

Tror man finner styrka i sin uppväxt. Att kunna känna kärlek till sin nästa.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-09-25 08:48 #6 av: Turkvinna

Maskrosbarn;)

Ja man kan ju vara glad för att man fått dag ett i sitt liv fått lära sig att klara sig själv.

Har nu i vuxen ålder ingen förlåtelse men massa förståelser å senast igår slog det mig att det handlade aldrig om mig eller mina syskon utan det var rätt å slätt så att det var ju mor å far som var sjuka.

Far dog när jag var 12 å ja.. lika gott var det, handlade på nåt vis alltid om honom eller mig å jag visste att nån av oss kommer att dö frågan var vem?

Mor lever konstigt nog än men jag har minimal kontakt med henne, orkar ej med hennes plastbubblevärld nu mer.. har nog med mitt eget. Jag skulle aldrig vända henne ryggen utan det  är bara så att jag orkar inte mer å det är min rättighet att säga så nu har jag fått lära mig.

Mitt liv har varit upp å ner.. mest upp men det är pga min egna kraft å det stör nåt fruktansvärt hos *familjen* för jag är ju fostrad av dom att stå på rad å aldrig synas.

Har pratat med psykolog i många år ska fortsätta med det så länge jag vill för det får jag för henne.. det har hon lovat mig å det har blivit min trygghet i mitt liv.

Nu min senaste resa som egentligen skulle kastat mig ner.. ja jag står ju inte än men jag är på väg Skrattande var en väldigt grov misshandel.

Som jag ser det nu, jag lever än.. å återigen har detta samhälle å familj visat mig att ensam e stark.

Fallet blev nedlagt å polisen var skitstövlar (ursäkta det ut trycket men det är så jag känner nu)

Hjälpen jag trodde nån stans att man skulle få har fortfarande ej visat sig utan allt faller enbart på en själv. Ska jag bli hel igen så är det som jag lärt mig i barndomen.. på min egna kraft.

Jag får nog säga så här att jag är mycket stolt över mig själv nu, jag ler mitt tandlösa leende men det är mitt, jag gråter men känner ändå på insidan att jag är glad. Det som ej dödar det härdar å ja såna tankar kommer ju från barndomen... kunde jag överleva det ja då överlever jag allt.

Känns som man är en sån där leksak som bebisar har.. med en tyngd i botten å när man putter på den så åker den i backen å poff så står den upp igen haha.. men så är livet.. precis så å det är bara att gilla läget elelr hoppa av karusellen å det är ej aktuellt i min värld iallafall..

Jag har fått lära mig att älska mig själv från dag ett å det gör jag å jag har alltid varit rädd om mig på alla vis men det är inget skydd trots allt.. man är ingen supermänniska.. möter man på fel person så gör man å resultatet kan bli hemskt men glöm aldrig att det finns bara en av dig å det är du oavsett vad alla andra säger.

Far slog å skulle skjuta mig , mor slog å psykade mig, systrarna flydde å jag stannade kvar för jag hade min lillebror.

Mors nya var skräp som drack sina *groggar* å slog men han dog oxo  men helt nyligen ;) å inget jag sörjer.

Skolan var en mardröm med mobbing å slag å lärarna vill jag egentligen inte ens ta upp här.

Samhället visste men gjorde inget.

I vuxen ålder har jag alltid stått på egna ben å aldrig accepterat en smäll av nån... en gammal pojkvän slog mig illa men han åkte ur mitt liv snabbt oxo.. Å nu en främmande person misshandlade mig illa men jag lever.

Jag har mina barn, har aldrig höjt min hand mot dom, dom är mitt allt.. luften i mitt liv å dom är det enda jag har valt själv i mitt liv.

Jaghar aldrig missbrukat droger, är typen som köpte paketet som sades att testar du en gång så sitter du fast  så aldrig någon drog i denna kroppen.. förutom prince light men idag ska jag faktiskt sluta med dom.

Har vänner som tyvärr gått ner sig i drogträsket å känner ibland när manhör deras förklaring att hallå eller... är det en ursäkt att förstöra för sig själv???

ALDRIG.

Vad jag vill ha sagt med alla dessa rader är att ett maskrosbarn har det tufft men ett maskrosbarn kommer ALLTID igen ännu starkare å det ska man vara stolt för.

 

Jag personligen älskar maskrosor, dom ser ut som små solar i backen men ojj så vackra.

Ha ett underbart liv å var rädda om er.. gör det bästa i alla lägen å låt aldrig nån/nåt annat trycka ner er.

 

Anmäl
2008-09-25 21:34 #7 av: vildangel

Här är ännu ett maskrosbarn, misshandel hemma (av min mor) min pappa alkoholist, mobbad pga detta..... haft det sårt i livet även på senare åt...kanske pga det jag varit med om innan.

Maskrosbarn för mig är STARKA INDIVIDER som reser sig fast det är svårt !!!!

Anmäl
2008-09-25 22:15 #8 av: Hawknestgrove

Tack för era gripande historier......

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-12-04 09:48 #9 av: [Tovab]

*maskrosbarn*

Dock är jag fortfarande under uppväxt. Jag betedde mig jävligt ett tag för att få respons av föräldrarna, har varit hos polis och dylikt. Men jag får ingen reaktion.

Så jag skiter i dom och  gör det bästa av mitt liv. För det som har hänt mig och det hon har sagt- är inte sant. Jag är en underbar och snäll människa som visst förtjänar att leva.

Jag blir väldigt orolig när personer i min omgivning inte mår bra. JAg bli alldeles spak och vill hjälpa, hjälpa och hjälpa.

Anmäl
2011-12-04 17:06 #10 av: Hawknestgrove

Min definbition av maskrosbarn är denna i verklig bemärkelse.

Min goa väninna sen ca 30 år tillbaka... Tuff uppväxt, men har blivit en lyckad mor och en underbar människa. Dessutom, så skulle jag tro, att sätt henne utan kläder och utan pengar på Mount Everest, två veckor senare står hon utanför din dörr, med både kläder och pengar. En överlevare av gigantiska mått.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.