Annons:
Etikettlevnads-historier
Läst 5279 ggr
Tatsja
3/4/09, 6:27 AM

Min kära väninna "Zaza"

Detta är berättelsen om min väninna som jag har försökt stötta och hjälpa i många år. Hennes misshandel i hemmet och grymma slut.

Första gången jag såg henne, var en varm sommardag. Hon kom emot mig, när jag var ute med mina hundar. Det som slog mig var att hon hade långärmat, fast det var så varmt ute. Hon hade 2 barn med sig, som ville hälsa på mina hundar. Blygt, satte de sig ner och lät dem skaka tass.

-Hej, sa son, jag heter Zaza och det är är mina brorsbarn.
Jag presenterade mig och sen följde de hem för saft och kakor. Vi pratade och hon ville komma åter när hon hade lämnat barnen. Inga problem, sa jag.

På kvällen kom hon till mig och vi var uppe och pratade hela natten. Hon var nyinflyttad och nygift. Såg att hon såg sorgens ut och efter mycket om och men kom det fram att hon inte var riktigt lycklig.Men eftersom hon var 8 månader gången så ville hon försöka ge honom en chans.

Denna kväll fick jag veta att hon var misshandlad och kuvad av maken. Försökte få henne att förstå att det var bättre hon var ensam med barnet än i ett äktenskap som var så olyckligt.

Inget jag sa, fick henne att ändra sig. Hon såg honom i kärlekens rosenröda skimmer. Men jag lovade att jag skulle finnas där för henne.

Åren gick och Zaza fick 2 barn till. Jag har under hela denna tid funnits för henne och barnen. Många gånger kom hon med dem och var alldeles sönderslagen, men anmäla, vågade hon inte. Då ger han sig på barnen, var svaret.

Maken har alltid varit en dagdrivare och hans far har låtit honom jobba i sin firma. Fadern är domare
och modern advokat. Lön direkt i fickan, även om han inte varit där. Zaza har under alla åren varit den som arbetat och slitit för familjen.

Även när han satt inne för rattfylla, så lyckades lilla mor få ut honom. Sen skällde de ut Zaza och sa att det var hennes fel att han drack. Hon tog inte hand om honom ordentligt. Maken är runt 20 år äldre än Zaza och det var första gången han flyttade hemifrån, när han gifte sig med henne. Föräldrarna har alltid serverat allt på guldtallrik för honom.

När flickan var 6 år så misstänkte jag att allt inte stod rätt till. Lyckades få med henne för undersökning och mina misstankar bekräftades. Incest. Ny rättegång och på något sätt lyckades farmor få det till att brodern på 4 år var den som gjort det. Vi förstod ingenting. Hur kunde detta hända?

Hela tiden har de spridit skitsnack om Zaza och hennes familj. Hon var ju inte född i byn och den var liten. Mig har de mordhotat och försökt att både slå ner mig och mina djur, men även om jag är handikappad, så är jag envis. Så där gick de på proppen. Då började de snacka illa om både mig och min son. Tillslut så valde jag att flytta därifrån. Jag orkade inte längre, men släppte aldrig kontakten med Zaza. Fick henne att försöka flytta från byn och komma närmare hennes mor och far. Tänkte hon skulle få mer stöd då. Tyvärr höll det inte, han tog barnen och flyttade tillbaka till byn. Det var bara för Zaza att komma efter.

Sen kom julen 2008. Zaza ringde mig och grät. Han kom hem, glad som en lärka och på fyllan. Klär granen med barnen, lägger massa klappar under den och sen in i sovrummet. Packar några väskor och gick med orden. - God jul era j…ar. Det blir er sista gemensamma. Hon var av förklarliga skäl, livrädd. Jag försökte för hennes skull, ta kontakt med sociala myndigheterna, så hon skulle få hjälp att komma ur detta äktenskap. Med hennes mor hjälp, fick vi henne att ta kontakt med kvinnohus.

Äntligen fick Zaza lite ro i kroppen och kunde börja den långa läkningen. Då kom nästa dråpslag. Han ansöker om vårdnad om barnen. Zaza ringde och grät hysteriskt. Ny runda med myndigheter. Hur jag orkade, vet jag inte, men ibland får man oandade krafter.

Den 18 februari fick jag ett samtal från hennes mor tidigt på morgonen. Zaza låg på sjukhus med svåra knivskador, även hennes son var skadad. Alldeles chockad fick jag höra att maken kört omkull henne och sonen, hoppat ut ur bilen och knivhuggit henne och sonen flera gånger. Tur i oturen så kom det en ambulans som skrämde honom och sen fanns det en polisbil bara 2 minuter därifrån. Massa vittnen, finns det också.

Zaza gick bort utan att återfå medvetandet. Sonen klarade sig med inte livshotande skador. Fast psykiskt tog det hårt på honom.

Mannen är nu i häkte i väntan på rättegång. Grov rattfylla, 3.87 promille, mordförsök på sonen, mord på Zaza och våld mot tjänsteman, eftersom han viftade med kniven mot poliserna. De tog honom direkt. Blodig och med kniv i hand. Hans föräldrar vägrar inse sanning och vittnar att han var hemma hos dem. Men med alla vittnen och allt bevis, så håller inte det.

Jag sitter nu här med klump i bröstet. Samvetet undrar om hon levt om jag inte försökt hjälpa henne ur äktenskapet. Samtidigt vet jag att då hade han slagit ihjäl både henne och barnen. Men sorgen gör väl att man får sådana tankar. Pratar ofta med Zaza's mor och far. De har nu fått tillfällig vårdnad om barnen och besöksförbud för både han och hans föräldrar. Jag har ju en hemsk video i min ägo som polisen fått del i. Farmor har spelat in när både farfar och sonen begått incest på stora flickan.

Nu hoppas jag barnen och morföräldrarna får lugn och ro. Jag kämpar än för att de ska få all hjälp av myndigheterna. Synd allt kom försent för Zaza. Men hjälpa hennes barn, kommer jag alltid att göra. De ringer ofta till mig bara för att prata.

Detta var min berättelse om Zaza och hennes tragiska öde. Hon valde sitt alias själv, så jag fortsätter att kalla henne Zaza här inne.

Tatsja

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Tatsja
3/4/09, 7:08 AM
#1

Vill med denna sanna historia, försöka få kvinnor att vid första slaget, ta ditt pick och pack och gå. Det är aldrig ditt fel om det går så långt. Lev inte kvar i det förhållandet. Ta hjälp att komma därifrån. Du mår då bättre.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Hawknestgrove
3/4/09, 4:15 PM
#2

Tack för att du skriver denna vidriga historia. Den behövs… Vila i frid, kära Zaza!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Tatsja
3/5/09, 9:18 AM
#3

Sorgen är svår. Saknar henne så enormt. Har ju dåligt samvete också. Vet att jag inte ska ha det, men det sitter en tagg i mitt hjärta. Tack och lov så har jag fin kontakt med mormor och barnen. De har det bra och har börjat få psykologihjälp. Speciellt pojken behöver extra stöd.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Kerstina-61
3/5/09, 12:08 PM
#4

Tack Tatsja för din berättelse. Den var gripande och säger så mycket om hur dessa kvinnor lever.

Jag brinner för att stödja kvinnor som lever eller har levt med män som misshandlar. Men vi kan inte göra mer än finnas för beslutet att gå måste vara kvinnans. Du har, vad jag förstår, gjort mycket för Zaza och kunde inte göra mer…

Kramar!
Kerstin

Kerstin, Medarbetare på Spiritualism IFokus

Jag kan bara vara mig själv och ingen annan, därför gör
jag det jag älskar just idag!

Novisan
3/5/09, 12:18 PM
#5

Gud vad hemskt. Tänk vad hemskt de hade kunnat haft det om du inte hade funnits som stöd de gånger du gjorde det. Du är fantastiskt. Kram

Tatsja
3/6/09, 8:22 AM
#6

Det som sitter i mina tankar är detta. tänk om. Tänk om jag varit där med henne, tänk om hon inte gått just där och så vidare. Vet att det är fel, men orden tänk om finns alltid.

Saknar henne enormt. Men hoppas hon har ro nu.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Dojdan
4/3/09, 6:27 AM
#7

Gråter Ja… vad ska man säga? Det tragiska verkligheten… Tyvärr så är ju detta ingen unik berättelse utan något som händer hela tiden. Jag hoppas att många får ta del av denna historia och att Zaza på så vis kan rädda många liv.

Mina tankar går till barnen och till dig Tatsja. Glöm inte att du gjort allt rätt. Detta hade skett förr eller senare i alla fall, och då hade barnen kanske inte överlevt. Man ska ALLTID agera, ALLTID!


Tatsja
4/3/09, 10:04 AM
#8

Tack Dojdan. Det är precis så som mormor säger. Kanske kan det komma något gott ur hennes levene och kan en kvinna överleva och ta tag i sitt liv, så är hon glad. Sen är det kanske som ringar på vattnet. En klarar sig, sprider det vidare och hjälper 2 som hjälper 2 var. Då kanske fler överlever.

Även om jag vet att jag gjorde vad jag kunde och orkade, så sitter det en liten djävul på vänstra sidan och klankar ner på mig. Tänk om: Detta lilla ord OM. förföljer nog oss alla som känner sig maktlösa i slutändan.

Tänk om jag aldrig flyttat,
Tänk om jag hade fått henne därifrån tidigare.
Tänk om jag bara orkat mer och inte varit så skadad själv.

Detta lilla ord kan skada en själv otroligt mycket. Jag försöker nu när tiden gått ett tag, att ta itu med detta ord och försöka ta till mig att jag gjorde allt i min makt och ork.

Har ju ständig kontakt med familjen och barnen ringer mig ofta bara för att prata. Då inte bara om deras mor, utan de talar om hur veckan varit och vad de gjort. Frågar hur jag har det och hur vovven mår. Önskar de kunde komma till mig i påsk, men vi törs inte ta dem från hemmet, på grund av att jag är hotat.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Dojdan
4/3/09, 5:17 PM
#9

#8 jag skulle vilja rekommendera dig att ta en tripp till biblioteket och låna boken Befriad från ångest som är skriven av Lucinda Bassett. I den boken finns ett kapilet som heter "Tänk om…". Jag var precis som du.. tänk om hit och dit hela tiden. Den boken ändrade mitt sätt att tänka.

Kram


MIRJAMI
4/4/09, 2:11 AM
#10

Tack Tatsja!! Gråter Jag kan inte med ord beskriva hur det jag lider när jag läser denna berättelse. Fattar inte att  föräldrarna försöker skydda deras son efter mord…som finns bevis till. Jag hoppas bara att han får en ordentlig dom…och sitter länge i fängelset och ruttnar.

Tatsja
4/4/09, 9:23 AM
#11

#9 Jag har läst massa böcker om just misshandel och mord och hur den som står bredvid, känner det. Ändå så finns detta lilla ord som en liten tagg i mig. Troligen beror det på att jag i hela mitt liv, försökt ställa upp för andra. Det började redan som liten 3-åring. Men i samband med min egen bok om mitt liv, kunde jag i alla fall få ett avslut.

Men jag känner att det hjälper att prata med hennes föräldrar och barn. Hennes mor, betonar ofta att utan mitt stöd, hade hon aldrig vågat eller orkat. Så lite tröst finns där.

Mirjami De har alltid hållt honom bakom ryggen. Sen när fadern är uppsatt domare och modern advokat, så vet man aldrig vad som händer. De har ju till och med lyckats fått tag i mitt mobilnummer som är hemligt. Dumma som de verkar vara, så visades deras nummer på min display och meddelandet som jag fick, är lämnat till polis.

Råd jag fick var att byta nummer, men jag vägrar låta mig skrämmas.

Tänk på domaren som var pedofil, och dömdes för det. Han fick fortsätta att själv döma i pedofilbrott. Samhällets lagar är konstiga.

Sista jag hörde nu om rättegång, är att han  är släppt mot borgen, men vårt krav var fotboja, vilket gick igenom. Så nu kan han försöka sig på något. Det syns väl vart han tar vägen.

Nu ska jag försöka hjälpa dem i åtalet mot farföräldrarna också, incestanklagelse. Hennes föräldrar verkar lita på mitt stöd och att jag försöker så gott jag kan.

Har sänt ner lite påskägg till barnen. Fick höra att det kom fram igår och morföräldrarna var väldigt glada för det. Vet inte var jag ska få kraften att orka ifrån, men samtidigt är det sådant jag gjort hela livet.

Kan man inte hjälpa varandra med stöd, så vet jag inte hur samhället är byggt. Det behövs inte var mycket, utan bara en axel, eller ett öra.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Novisan
4/4/09, 10:13 PM
#12

Tatja, tänker på dig/er

Tatsja
4/5/09, 9:23 AM
#13

Tack Novisan, sänder vidare alla kramar till familjen.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
cecilia1970
4/22/09, 9:25 PM
#14

Hej Tatsja!

vilken hemsk historia! Hoppas att du mår bra. Jag kämpar på jag också. och hälsa till Andreas också! och hund

Cissi

Hawknestgrove
4/23/09, 1:23 PM
#15

Putt. Denna historia bör läsas av flera…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Tatsja
4/25/09, 1:12 PM
#16

#14 Hej Cissi. jag vet inte om jag någongång berättade för dig om min väninna som bodde där jag bodde förut. Men jag har ju tillåtelse att skriva om henne av släktingarna. De vill på detta sätt få ut denna historia och varna andra. Kan de bara rädda en person, så är de glada.

Jag har kontakt med hennes föräldrar och barnen rätt så ofta. Ibland är det bara för att prata, eller också behöver de hjälp med var man ska vända sig i frågor.

Nu har jag väl äntligen landat, så gråten har stannat av lite. Fast ibland när jag minst anar det, så ser jag något som påminner om henne och då kommer den igen.

Har ju en liten minnessak som hänger i hallen. Om du minns den gröna lyktan som jag har i taket.

Jag ska hälsa till både Andreas och tasmanska djävulen, Tatsja. Hon käkade upp mina glasögon, efter första operationen. Sen kom vi underfund med att en av kuddarna i soffan, var tydligen dragkedjan god på. Suck! Du vet ju hur hon är.

Idag ska hon badas. Tappat så mycket hår att jag fått lov att dammsuga varje dag. Minns 2 gånger om dagen.

Ha en fin dag i all bedrövelse

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Upp till toppen
Annons: